Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1844, sida 2

byn, hvarst dansen och glammet med däkorna qvarhöl de kurtisanta drängarne till tidig på morgomn följande dag. berilrån begåsve sig prestgånlens drängar hem till det dem förelagda arlete. Delta var, alt redan tidigt på morgonen il. 6 hasva afslagit gräset på den ing, hvares nu korset står. Vid den bestämda tiden inann sig presten, och i sörtreten ofver att se arbetet ofullbordadt, anföll han med raseri sill olk, synnerligast den, med hyilken han förut arit i delo. Denne, uppbragt öfver husbondens förhållande förr och nu, kanske med någon lemning af Jachus hesternus, gick först sorsvasvis tillväga; men ölverilade sig slutligen od gaf med äggen af sin lia presten ett så efterryckligt slag öfver nacken, att han stupade ded till marken. Detta skall hafva händt just der korset nn står. Presten är den på hvilken series pastorum syftar. — Man vill påstå att gräset ej kan växa på den fläck, som mettagit klerkens blod; men att detta är ogrunlact, sorsikras, i fall så behöss. korna beta irligen det frodiga gräset, som just här uppSPinr, och många gånger gjorde vi som pojkar ljerva språng öfver det gamla korset och motlogos i den rika gränsmattans mjuka sköte. (Slut). —— —— PASUTFÄRDARNE. Fredrik den stores första fråga, vär han tilltalade någon låkare var alltid: hur? oYnga menniskor har han gifvit respass till andra vriden ? En gång fick han till svar : Nog har jag förmssat många dit: men på långt när icke så mänglsom ditkommit genom E. M. försorg. Fredrik vänd mannen ryggen och tilltalade honom aldrig mer