Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 mars 1844, sida 2

Jnnn —74 bFDo der dagen ej kunnat motstå frestelsen att äta Skall det någonsin lyckas, så blir det tvilvelsutan för någon af manliga slägtet; ty ett vil kor, tystnaden under en hel dag, gör det vä i tiders tider omöjligt för Evas döttrar, att be fatta sig dermed. Nog af, kistorna lära stå dej ännu, såsom de stodo för tusen år sedan, ocl de få väl der förblifva, tills en gång männerna lärt sig fasta en hel dag och qvinnornc alt liga lika länge. Af denna omständighet begagnade sig preslen såsom det säkraste medlet att blifva utaf med eller åtminstone att eftertryekligen qväsa sin omedgörlige dräng. Han gaf honom i uppdrag, att ovillkorligen upptaga den nämda kistan den säkra förutsättning, att han aldrig mer skul le återvända från denna expedition. Drängen lydde besallningen, försökte; men kom tillbak: med oförrättadt ärende. Huru han så helskinnad kom från de besynnerliga magter, son med magisk kraft böllo silfret tillbaka, förmäler ej berättelsen, Men att pastorn högligen förgrymmades öfver sin misslyckade plan, del kunna vi af giltiga skäl förmoda, äfvensom traditionen häruti med vår förmodan öfverens stämmer. Efter denna händelse gick allt en tid bortåt sin-jemna lunk. Dagar skredo och är försvun no, under det att det gamla förhållandet mel lan personw queestionis blef mer och mer spändt. Slutligen kom dock den dag, som för alltid skulle slita tvisten dem emellan. Detta var i slåttertiden. En söndags afton besökte dränsarne med minga af ortens ungdom ett dansgille i den midtemot prestgärden belägna bond