lelsena och som äskädat allt det otillsredsslälande af det bittils följda styrelse-systemet, samt kunnat göra sig reda för nationens allmänna änkesätt, behof och önskningar, icke redan skulle bafra insett hvad som egentligen utgör hemligheten af Ständsandans motstånd till det sannt konstitutionella statsskicket, uti hvilket konungamakten allenast kan handla i öppen och säker beröring med folket, genom begges gemensamma ombud: en nllonal-represenlaLIOI och en ministere? Skulle man väl petvilla, att Konungen icke tillräckligt skördat erfarenhet, för au kunna bedömma, att det är bof-inflytelsen, tjenstebegåäret, fofängan, 0. 8. Vv. som numera endast göra Svenska Adelns existens såsom särskild politisk korporation till en så vigtig ståndsangelägenhet? Uttala blott: eIntet Hof meral — inga ljensler, utan efter i sladgad ordning foreskrifna former och meriter!p — Linga lillar utan ålfoljande embeten Ip — einga pensioneringar, utan förljenster af fålerneslandeto — inga hemliga rilsdags-aflöningar åt riddarlels-röster! — (ty allt detta kan med full, laglig rätt en Svensk Konung uttala, när Han vil) — Och vi skola se ett helt annat Rielderskap och Adel forsamla sig, än hvad vi nu skäJat under det att korruptionsmedel af alla slag sunnits och äfven i rikt mätt begagnatsVil skulle då troligen se representationssorslagets afgorande bero af den mest vördnadsvärda, upplysla, soslterlandssinnade delen af Adeln; den, som säkert sjelf skulle blilva föremål for hela nationens förtroende, om folket sick tekna deras namn på sina valsedlar. Ingen tvekan torde då mera uppstå, om en mogen prösfning af kiddarhusels sauna ställning till Nationen: och en sådan måste slutas, med Ådelus upphörande sasom serskildt lagstiltande kammare samt dess sammangjutning i en samfälld solkrepresentation. Ultala sedan: ÅGRegalat pastorater tillsättas ! hädanefter såsom konsistoriellao; — En allmän lönereglering för Presterskapet kommer att. föreslås Rikets Ständero; — och dåhade ljensteärsberakningen aut förändras enligt kihsens Ständers anhållan!D Föorenas detta med några åtgärder, som utvisade att Regeringen ämnade hylla de principer för Läroyerkens sörbältring, som år 1810 af Rikets Stånder förordades, torde: säkert allt detta verka kraftigare till Prestesländets biträdande af representations-resormen, än de fromma onskningarna af aSvenska Kyrkans nya Öfverhufvucl-o Uttala slutligen : eIIandels-ocli Närings-frihet, ordvad i nära öfverensstammelse med Rikets Ständers redan fattade beslut och de derför utarbetade förslag! — Och lät denna åteård åtföljas af förklaringen, att Konungen vill öfrerlemna åt Nationens representanter, att framdeles gemensamt med Sig utöfva den ekononuska lågstiftningenlo och vi skola se Borgareståndet, ifrån att nu stå till sine medborgare såsom ett slags stat i staten, men ändock beroende af konungamaktens oinskränkta godtycke, villiet skynda att införlifva sig med de öfriga solkklasserna, för att med sin förmögenbet, sin hilaning, sin verksamhet intaga ett både inslytelserikare och mera tillfredsstätlande rum i samhället. Aldrig torde något sådant ske, blott på en from uppmaning af en Konung, som genom bibehållande af på samma gång sitt envälde ölver ståndets välfärd och korporations-väsendets egoistiska rigtning, gjorde för Borgerskapet bortgilvandet af Stånds-representationsräiten till en uppoffring, utan all motsvarande fördel. Först då skall Städernas Borgerskap finna, att dess sanna fördel mäste blifva att gemensamt med Städernas öfriga innevånare ordna och förbättra Städernas inre förvaltning; samt att så länge Borgerskapet allena synes, njuta frukten af handelsoch närings-tvånget, de andra solkklasserna icke gerna erkänna någon pligt, att deltaga i kostnaderna för lagskipningens och allmänna ordningens handhafvande i Städerna: bördor, som nedtrycka deras näringsslit ojemförligt mera, än hvad alla handelsoch närings-ordningar kunna afhjelpa. Först då skola vara Städer, der naturliga fördelar erbjuda industrien och handeln ett fält för verksamhet, kunna motse möjligheten att uppstiga ur deras nuvarande tynande tillstånd till tresnad och välstånd, och detta hopp skall göra mera för Borgareständets egen benägenhet att ansluta sig till den stora representationsreformen, än allt välment dåskander att eför konungamaktens och folkets interesse ombilda sin sammansättning och formen för sin verksamhet. a d H 0 V r I 8 I 8 I