Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1844, sida 1

serligen bort vara Regeringens, men den vi al drig bört någon menniska tillskrifva någon an nan än Carl Johan personligen; men se här bland många, ett par andra exempel. Ett ri kes financer utgöra en af dess vigtigasle ange lägenheter; vi hafva nyligen sett spridd en he bok härom, innehållande Konungens — allde les icke Regeringens, åsigter; om man nu skull anse dessa (hvarosver vi dock här nu alldele icke yltra oss) oriktiga, förvända, missledande olyckliga för landet o. s. v., blir icke dett: en stark opposition emot Konungen? NIgot hvarösver oppositionen gjort anmärkningar, ål de tal och svar, Konungen vid åtskilliga tillsällen hållit, och hvilka icke utgått från konseljen; de hafva emedlertid oftast, nästan all tid, innehållit regerings-maximer, politiska tänkesätt, rört landets angelägenheter, och således mäst vara föremål för allmänt bedömande. — — — Ivar och en är med om att gilva Gudi det Cudi tillhörer, och Kejsaren det Kejsaren tillhörer; men när den ene tillbedjande faller till fota för Kejsaren, och ropar: kejsare, du är en Cnd! då frestas den andre att ropa lika högt: nej Kejsare, du är blott en mennisha; då den ene ropar: Se, allt hvad kejsaren tänkt, talat och handlat, det är tankar, tal och handlingar af idel Gudalik vishet och fullkomlighet, då frestas den andre alt ropa: Nej kejsare, mycket klok är du, mycket vis, klokare och visare än mängden, men äfven du är dock blott en sattig syndig menniska. — Det finnes troligen ingen, som med full öfvertygelse skall kunna förneka Carl XIV Johan många, de mest upphöjda egenskaper; och Historien skall äga mänga vackra blad för hans bragder, och i honom framställa bilden utaf en af seklets störste män. Men äfven solen har fläckar; äfven de störste män sina fel, sina menskliga svagheter; carl Johan kan lika litet vara derifrån fri, som andre store mån, som Napoleon och Gustaf II Adolf, ännu större, sina seklers slörste män, voro det. Såsom Konung är han, enligt Svensk hag för sina gerningar, d. ä. sina regerings-åtgarder, oantastlig och oansvarlig, tv han har könslitulionelt ansvarige Rådgifrare; men menlöshetens tider äro förbi, och Folket vet dock, att purpurmanteln höljer endast en menniskas axlar. den gyldene kronan glindrar endast från en menniskas hufvud, af folket -sjelf dermed beprydt. Folket vet, att om än all öfverhet är afdudi!, är det dock blott, som allt annat, medelbart. och att de sig så kallande Herrans Smorda icke omedelbarligen smörjas af Gudi, utan al folket. om det icke kan förnekas, att då Carl Johan valdes till Konung, detta val, med asseende på alla tidsförhållanden måhända var det bästa, som då kunde ske, så kan det likväl icke eller förnekas, huru litet detta var af mängden beräknadt, och huru valet nästan helt och hället bestämdes af en slump, al några små alldeles oförutsedda omständigheter. — Då han kom till Sverige, kände folket i allmänhet lika litet honom, som han folket; allas ogon följde emedlertid honom, och folket skulle slutligen lära känna honom; men hans ögon kunde icke följa alla eller allt; utlänning — Såderlanning. Fransos, 30 år gammal, sullkomligt okunnig i det lands språk, som han skulle regera, och olormögen