— — far Ba ä 2 kalk och är bränd, härigenom utdrifves all almoniak, och lukten försvinner helt och ballet, Då denna återstod söder så sker det genom de phosforsyrade sallerna, ty alla amoniaksöreningar äro sönderdelade och emoniak sorslygtigad. Ett godt medel alt få excrementerna i forsänlningsform är att blanda dem med bränd vips, den lar suktigheten till sig och intorkar dem, utan att derigonom så mycket amoniak går förlorad. Ännu bättre vore att före träckens intorkning blanda den med svafvelsyra eller saltsyra, hvilka syror fixera amoniaken och derigenom betydligt öka dess gödnings-förmånga. Pa sydamerikanska kusternas jord, dyngar man med Guanlo (fozelträck), som innehaller urinsyra och andra amoniak salter, erhåller derigenom en yppig vegetation och den rikaste skörd. I China ger man åkern mennisko-exerementer, hos oss öfverfar man ärligen åkern med frön al ogräs, som finnas osmälta med hela sin groningskraft uti djurträcken; på de chinesiska akrarne skal man icke finna det ringaste af ouräs. Iläs!urinen ar mindre fik på qvasve och phoslorsyrade salter. Mennisko-utin håller syra gånger så mycket. ko-urin ar lornämligast rik på hali salter. Svin-urin, rik på phostorsyrad Talhamoniak, , hvilken bildar de så allmänt förekommande stenar uti urinblasan hos dessa djur. — Det högsta värde som qväsvehaliig dynga tillkommer således menniskans och djurens flytande ercrementer, productionens och tillväxtens stegring, tillhör uteslutande dem. Daå man tar i betraktande att hvarje Å Amoniak, som onyttjad bortdunstar, är lika med en förlust al 60 aA korn, att med hvarje urin kan vinnas ett livete, så är det obegripligt, alt de flytande evcrementerna så litet värderas; man nyttjar på de mesta ställen blott den delen som intränger och fuktar de fasta exerementerna; man skyddar dyngstaden hvarken för tegn eller afdunstning. De fasta excrementerna innehålla de olösta phosforsyrade sollerna, de flytande, alla lösliga salter. Färska ben, ull, lumpor, hår, hlor, horn, äro qväfbaltiga gödvingsämnen, men taga också del i sen vegetabiliska lissprocessen genom sin halt på phossorsyrade salter. 100 d. torra ben halla 52-53 pet torrt gelte, dess qväsvehalt 55,93 pet. 100 delar torra ben lika med 230 delar mennisko-urin. Ben bibehålla sig oförändrade uti årtusende uli torr till och med fuktig jord (till ex. de uti lera eller gips sig helinnande Antediluviansha djurbenj. I pulveriseradt tillständ och i beröring med lust och äsuhtighet, uppvärma de siz och förruttnelse inträder, det gelte, som de innehålla, sönderdelas; dess qväåfve förvandlar sig till kolxvrad amoniah och andra ånomiak salter, hvilka till större delen qvarhallas af pulvret (1 vol. väl utbrända ben absorbera 7.5 vol. Amoniakgaz). Som ett kraftigt bjelpmedel till värgllighets besordrande på styf lerjord mäste kolpulver betraktas. Ingenhous har föreslagit utspädd Svafvelsyra som medel, att stegra jordens fruktbarhet. På kalkjord srambringas ögonblickligen gips. 400 d. svafvelsyra utspädd med 4000 d. vatten är en eqvivalent för 476 d. gips.