Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1844, sida 2

Intetdera lyckades. I from ifver arbetade ha tillika med sina nya bekännare år och dag för att undanrödja hvarje spår af lunden oc källan. Men han kom dock ej fullkomligt til sina önskningars mål. Väl brakade de väldig: träden för den idoge arbetarens yxa, och ma sag efter hand allt jemnade och alröjdt, et ung ck dock undantagen, som trotsade all: deras förenade bemodanden. Förhållandet här med var det, att en hvar, som försökte sätt yxan till roten al den unga eken, oaktadt det alära storsta försiglighet i begagnande af sil verktyg, alltid hade olyckan, att sära sig sjelf Efter. mångfaldigt upprepade och lika ofta miss lyckade försök, nodgades man slutligen afst lran arbetet och lata trädet quarslå, ensam bland ruinerna af dess fordna kamrater, såson alt minne af försvunna lyckligare dagar, et erinrande tecken till den obestridliga sanning ett äfven i hedendomen finnas elementer, son omskapade i kristlig anda, omstöpta i han degel, för alla tider bibehålla sitt värde och fastän till en början närda i hednisk jord, docl sedan hämta sin hraft af upplysningens sol ocl kärlekens friska slägt. Det är denna ek, som ännu dominerar höj den bredvid den nämda prästgården och speg. lar sin aldriga bild i källan nedanför. Der ena skall finnas, så långe som den andra, sä der oss sagan, hvilket man ock tydligen ser. ty med hvarje år blilver eken glesare och hvit nar till skörd och med hvarje år minskas vallnet i källan, blifver det grumligare och oge uomskinligare. bå eken försvinner, är ej källar mer; ty den har då ej sin trogna granne al