svalkande skugea, än som ulän, hvilande efter dagens mödor mot deras stam, ån som gubbar, elådjande sig, att ännu efter långa äralal söka de fordom i deras bark inristade, nu af tidens jemnande hand sammansuxna namnen? Bortgängna slägter ha af deras starka gienar huggit bjälkar till sina helgedomar och ot till sina bägar. Dessa slänter äro försvunna, helgedomarne äro grushögar och bågarne hlinga ej vidare i blodiga bardalekar; men chen star ännu, lika stolt som fordom, fast gren esler åren afsondrats från sin moderstam, fast nåhtergalarne ej nu, såsom för ett halll årtusende sedan, i dess glesa krona anstämma sina himmelska hörer, fast ett kristet slägte ej vidare offrar iden häna, som uppspringer mellan dess rötter. En sådan ek står ännu vid bergets sot invid Frillesås Prestgard. För att doma eler dess utseende, stod den der innan det heliga korset ännu var blanteradt bland vårt såderlands dalar och berg, Detta antyder ock sagan. Den förtäljer, att den förste lärare, började i dessa trakter predika om hyita Christ och som lemnat sina alper och sina barndomsminnen, här först nedslagit sina bopålar, dertill föranledd af ställets ofverensstämmelse med hans älskade hemlands romantiska natur. Men innan den helige sadren här kunde bosätta sig, ville han i grund bortrödja allt, som påminde om och antydde på de gamla hedniska tider. Han började derföre nedhugga den lund, i hvilken hedningarne dyrkade sina gudomligheter, och uttorka den källa, ur hvilken de under sina högtider druckit hälsa ock välgång. som