Ungdomen. Hvad är ungdom? Ej den låga, hvilken färgar kindens bäga, hvilken föder hjertats brand; som i ögats ljungeld lyser. och i läppens knoppar myser, vinkande till Cyperns land. Hvilken rika locken krusar, uti blodets svallning brusar, och i barmens höjda våg; som till afgrundsbranten lockar, der den hand, som rosen plockar, stings af crm. ej villan såg. Ej den oförvägna yra, som, lik Phaeton, ej kan styra Phoebi char i stadgadt lopp; hvilken hvarje fjättra bryter, nöjets fläkt i storm förbyter, Pegas flygt i vildt galopp. som i hvarje själens tjusning söker döfvande berusning, Amors pil i giftig tagg; bägarn intill dräggen tömmer. himmelen för jorden glömmer, ädelt guld för haltlöst slagg. Ej den kraft som sjuder öfver, hvilken tror, att den behöfver blott sig sjelf att vara nöjd; som, lik forsen allting rycker ned i djupet. då den tycker sig att nalkas solglänst höjd. Eller hvilken djerft sig svingar, Ikar likt, på svaga vingar, emot ljusets flammehaf; men, som snart hans öde delar, och. då konstgjord styrka felar, störtar i den kalla. graf. Verklig ungdom, du blott finner i den eld, som städse brinner, lysande och värmande, under kal, som lockig hjessa. ty mot den skall tiden hvässa lian, fåfängt hotande. Det är denna eld, som strålar åän ur gubbens blick, och mälar allt i evig purpurfärg, som ännu, då aftonsolen sjunkit ned, trån midnattzpolen lyser, som på Alpens berg, Återsken från evigheten, börjar den ren saligheten ——— — ? —