Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1844, sida 1

och man messgifver dom blott två år. för att sälja deras hus, den enda lastialet, som en jude får ega i Ryssland. Man kan litt föreställa sig alla förstöranse följder af en dylik hårdhet. Och det år ej allenas: mot de lithauiska judarne som man har antagit detta förfarande af det ryska prohibitiv-systemet. Maärden tillampas på alla judar, hvilka bo vid gråänsen af czarens rike. Redan för en tid sedan hafva israeliterna i Voldau blisvit tvungna att lemna detta furstendöme, der Ryssland redan regerar. Vi behöfva ej ens bevisa. att elt dylikt handlingssätt förutsätter vansinne. Skall nåconsin en duanier-linie kunna hindra smugaling? llöj algisterna, hindra handelssörbindelserna och utrota judarne; med mindre man ulrotar hela befolkningen, skola smugslarena intaga de deporterades ställe, och frånvaron af tätlan skall bidraga alt utveckla deras verksamhet. IUvariill skall det då tjena att egna så många offer åt prohibitiv-läran? Då Napoleon dref denna lära ända till beslutet af en kontinental-blockad, var denna ekonomiska atgärd det förfärliga vapnet af en vist beräknad politik. Men kejsar Nikolaus är han, da han utvecklar så mycken stränghel, något annat än en uppretad duanier? Se der det vackra resultatet af tulltaxans allmakt, af prohibitir under kronans skydd, såyddssystemet gjordt till sjelsherrskare. (Åvis au lecteur!). Utan tvifvel hafva de ännu alltför utbredda sördomarne mot judarne haft inflytande på ezarens vilda beslut. Redan längesedan har Frankrike låtit de skrankor falla, som skilde dem ifrån det civila och politiska sambandet. England har följt dess exempel, och Tyskland skall ej dröja alt göra detsamma. Men Ryssland förblifver i detta, såväl som i alla andra afseenden utom civilisationens rörelse, och czaren har tolkat den allmänna fördomen medelst en skoningslös åtgärd. Eit bref från Warschan, anfördt i The Times, vådjar till Europas mellankomsti för en lidande folkstam mot dess förföljare. Gerna skulle vi uttrycka samma önskan, om vi ej visste att den europeiska öfverensstämmelsen upplöste sig till ett amå görar, ett elål-går, ett sorhioch öfver-scende med alla starkas anspråk, med alla slugas list och att det åtminstone sattas det intresse, som sammanhåller vår stora kristna förening, den evengeliska kärleken, som skyddar de svaga, bistår de elända, försvarar råttrådigheten. tets upphåsvande: han förföljer. men vill dock ej berosva sig hundratusentals undersätare. Red. ) vissa makter hafva också redan försökt den; men förgäfves. Red. uinntttttttttttttttttttttt