Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1844, sida 1

gata, skyndade de till den bestämda motesplaten, men när de räknade efter huru mån gå de voro, så fattades det mången, som under förevänning af något som blifvit glömdt smugit sig derifsran, för alt än en gång trycka sin älskarinna till sitt tappra bröst. Skyndsammast hade dock en ung Regensburgare, vid namn Woldemar, begisvit sis derifrån, och raskt skred han nu genom de dystra, mörka gatorna; ty han hade fatt gilva sin flicka ett högtidligt löfte, att ännu en gång, innan han för lang tid eler kanhånda för alltid skiljdes från henne, trycka henne till silt af kärlek lagande hjerta. Framför den gamle vapensmeden åndreas Båringers hus stannade slutligen vär Riddare, ty här bodde hans älskade Maria. Maria var ett faderoch moderlöst barn, hvilket hennes gamle onhel, vapensmeden bäringer, godhjertadt tagit till sig. Den gamle, sträfve mannen kunde likväl icke, all sin vänlighet oaktadt, ersätta det finkänsljaa själfulla barnet dess länge sedan hänsosne föräldrar, isynnerhet den milda modren. Det är derför ingen ting att undra på, om den ånelasköna flickan, sedan hon erofrat Riddar Woldemars hjerta, med båndlig kärlek var fästad vid den sköne, adle ynglingen. Sedan ett år hände de och älskade hvarandra, och den innerligt efterlängtade tidpurkten för deras sorening var redan nära, da Woldemar, uppslammande för den heliga striiden, äfven tog korset och bitter smärta uppstelde den intagande Marias bröst. Så hogligen ock Woldemar längtade efter den förtjusande anblicken af sin sästmö, 34 tvekade