Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1844, sida 2

honom. slela uppträdet förekom honom näst; som ett gyckelspel, som blott uppfördes f alt skrämma honom och väcka hans afsm för denna trakt, som blifvit honom så kär och så var verkliga förhållandet. Sannolikt h de Markisinnan, hvars hjerta brann för hon ännu lika häftigt, genom sitt folk, som må spela banditer, anfalla Piectro, emedan hon d ixenom trodde sig kunna göra ett slut på ha! visiter i San Georgio, eller åtminstone hopp des förmå honem att återvända så bittida ban vore i Neapel före skymningen. Men Pi tro var icke den, som låt dylika intermez skrämma sig. I hans hjerta thronade kärleke och kärleken gör den fegsaste tapper och ti tagsen. Han for som förr till San Georzio, 0: åatervände, beledsagad af sin betjent, som bh: nu hvarje gång plägade medtaga, tillbaka t staden mycket senare än tillförene, utan att n gonsin mer blifva ansastad, ty de beskedliss röfrarne voro nu försvunna. Dock voro det andra omständigheter, so förbittrade livet för honom i Neapel. Med: tagandet af kärleken till Markisinnan, som h: visserligen ännu besökte, men med allt stör mellanrum, aftog älven så småningom publ kens ynnest, ty den tillbakasatta, försmådda i skarinnan förstod att genom allehanda otilläti medel skada hans anseende, hvilket kom ha fiender mycket väl till pass, ty man hade 1! dan sedan längre tid i beredskap en ny så gare ur Genua, som blott derföre icke kun. komma till Neapel, emedan Impresario för d första icke hade lust att löna 2 Tenorister, f1 det andra icke ville på något eclalant sätt krå —2