summan och Rasaura, det naiva, oserderade barnet, kände sig då rörda i djupet af : själ. De kunde icke yttra den glådje de kände genom något annat än stilla tårar. Efster slutad represensation skyndade de liksom i trium hem med deras hjertans älskling. Glädgjedruchna hängde de vid hans hals, allt hvad de sett och hört lycktes dem vara en dröm. ifven Pietro sjelf var förtjust; han tänkte iche en sekund på den stora verlden, och när 0. saura i sin oskuld kysste honom på panna och kinder, då tryckte han henne ofta med hela sin un daomliga eldighet till sitt bröst, erb beltächte henues toSEenröda låppar med tusentals! kyssar, som den stilla skalkaktiga tärnan då och då besvarade på ett rätt hjertligt sätt. Medi ett ord, för Pietro var en ny sol uppgången, men Jinge var det icke den förherrligade hans hämmel af alndje och frid, ty snart, ja allt för snart fördunklades den af dystra moln och bekymmer. Första dagen förblef Markisinnan, som med en äkta spanjorskas glödande passion var förälskad i den sköna sångaren, lugn ; dock icke den andre och tredje. När nu Pietro gan, huru länge hans anhöriga ännu stanna i Neapel, svarade: så länge det roar dem, då reste hon sig upp från soslan, och lemnade sin svartsjuka till den grad ett fritt lopp, att Pietro efter en halftimmas förlopp tog afsked och skyndade hem med otvetydiga tecken till ledsnad. Sedan Rosaura kommit till Neapel, fann han — annars något ovanligt — ingenting så trefligt som hemmet. På första blicken märkte hon hans förändrade väsen, men på fräskulle