Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1844, sida 3

eo (11111 111 7sta. Styckegods-. — LITTERÄR INDUSTRI. Försfattaren till en tysk roman lät på första upplagan af sill verk sätta på titelbladet: 4aicke från Engelskano, men aicken trycktes med så små bokstäfver, att man vid en lyktig ölversigt mycket väl kunde gå del förbi. Detta gjorde han emedan just då alla från engelskan öfversatta romaner voro så i smaken, alt originalarbeten hade nästan ingen afgång. Af ett dylikt konstgrepp betjenar sig nu en Pariserhbokhandlare, hos hvilhen ett verk utkommer, som för den retande titeln: alLes mysteres du grand monde.o För att inbilla allmänheten ati Eugene Sue sjelt är författaren, har han med stora bokstålver latit till sin annons bifoga Sues namn, och derpå med helt små, bisatsen: ahar målat folkets laster, vi vilja uppenbara stora verldens brott. Sjelsva verket är för öfrigt ingenting annat än ett på spekulation förfärdigadt fabriksarbete. — EN KLUBB AF SERDELES EGET SLAG. En engelsk tidning athe Berwick papero berättar: avi hafva att tillkännagifva för vara läsare af det täcka könet, att ibland de ogista herrarne i Northumberland en förening blifvit stiftad, som skall erhälla benämningen skjortoch puddingklubbeno, samt hafva till åndamal att bilda dugliga husmödrar. Till vinnandet häraf förpligtar sig hvarje medlem, vid 50 punds vite, alt ej äkta något fruntimmer om hvilket ej med tva trovärdiga vittnen kan ledas i bevis, att hon förstår att tillskära och att sy en skjorta, alt tillaga en pudding och att stoppa strumpor. Vid lika vite utfästar sig också hvarje medlem att inom sex månader efter vigseln framte bevis på, alt hans hustru med egna händer sytt åtminstone tolf skjortor, tillagat minst tolf puddingar och stoppat minst tolf par strumpor. — I Wärtzburg är operan ellugenotternap på katholska presterskapets föranstaltande omdöpt till aAnglicanerna och Puritanernao, under hvyilkel senare namn den numera gijves derstådes. För att få den uppförd i Wärzburg, hade man mäst utstryka flera för katholicismen anstötliga ställen , men de bigotta presterna läto icke nöja sig med mindre än att den dem så förhatliga titeln sorändrades. — ETT DRAG UR WASHINGTONS BARNDOM. Då denne berömde president för de nordamerikanska fristaterna ännu endast var sex år gammal, fick han till skänks en liten yxa, med hvilken ban anföll all ting, som kom honom för händerna, slutligen råkade äfven ett engelskt körsbärsträd uti trägarden att blifva föremål för hans verksamhet med yxan, och han högg så ifrigt löst derpå och asbarkade det så totalt att det nu — hvilket äfven är lätt att förutse — snart sknlle komma att dö ut. — Nästa morgon, när hans lader fick se sitt savoritträd i detta bedröfliga tillständ, blel han mycket förtörnad och efterfrågade strängt, hvem som vore upphofvet till denna skada; men ingen kunde namngisva gerningsmannen. Ändt ligen framkom den lille Ceorg med sin yxa och genast började sadren fatta misstankar. Georg, — sade han allvarsamt, — kan du säga mig, hvem som förderfvat för mig detta ypperliga körsbårsträd? — Gossen tvekade ett ögonblick, men svarade sedan srimodigt: Jag kan ej ljuga, pappa Du vet, jag kan ej ljuga; ja, jag har afskala barken med min yxa. — Kom i min famn pojke, ropade då den gamle Washington, det gläder mig att du fördersvat trädet för mig 1 du har ersatt det tusende gånger. En sådar öppenhet och sanningskärlek är mera värd, ät tusende körsbärsträd, vore de också öfverhöljd med otaliga, mogna bär! — Och ofta har de bekräftat sig sedan under den rycktbare mannen lesnad, att han ej kunde ljuga.