Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1844, sida 2

vådjobana. Men naturen hade i allt för hög grad vanskapat honom, för att man skulle hasva sökt en skön själi denna missbildade kropp. Ingenstädes fann derföre den af naturen så styfmoderligt behandlade förtroende, utan öfverallt mötte honom endast hån och gyckel. Hat mot menniskorna slog derföre djupa rötter i hans af vilda lidelser tärda hjerta. stan var ett högst daligt subject. Når man slutligen, för det elaka rykte hvari han stod, jazade honom ur Orchestern vid theatern San Carlo i Neapel, och han sag det sista medlet alt på ärligt sätt förtjena sitt brod sig beta, da hastade han sig, utan hejd, och hänande alla både menskliga och gudomliga lagar, i lastens armar. Vid den sylda pokalen sökte ban att döfva det agg han hyste mot ödet och menskligheten. (Fortsättes). — —— ÄNDRADT SPRÅK. Commerce meddelar tvenne skrifvelser af Marskalk Soult. ben ena, daterad den 8 Mars 1815, till commendanten i Lille, hvari Hertigen af Dalmalien uppfordrar emottagaren af brefvet, alt bemägtiga sig den uslingen, Grefve Drouet DErlon och på stället låta skjuta honom för de tjenster han gjort den nedrige kejsaren; den andra, i en senare period, till Grefven sjelf, hvari han med mycken hjertlighet och deltagande liter Grefven veta, alt han på förslag af honom (Soult) erhållit Marskalkstalven. — —