Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1844, sida 1

Efter en ling väntan ankom slutligen ett bref; men hvilket likväl var ett ondt omen, då det ej åtföljdes af någon särskilt helsning. Lorden bröt det, lästo det, afskedade budet, och bad nästan giadt Ralcigh, som forskande sag på honom, alt servera honom en kopp the. Då detta var verkstäldt, frågade Cleverfield: — Mary, har hon lofvat för mycket? Ja. — Och du? — Jag är öfvertygad. — Ilvarom? Det kan du sjelf besvara dia. — Förstår jag dig rätt, så sar jig — — — Du savål som alla andra, Raleigh tog brelvet och läste: Mylord! Genom ert gållihka och inconsequensa bandingssätt. änner jag mig nodsakad att meddela er den oangenäma underrättelsen, att ingen brefvexling eller någon annan lörbindelse kan äga rum mellan er och var sosterdotter, förrän ni, Mylord, genomgått Eidprofvet, och genom handlingar bevisat, att ni är den man, som ni hos Mary gilvit er ut för. Mary erkänner fullkomligt riktigheten af mina åsigter, underkastar sig utan vilkor min vilja, och har med barnsligt hjerta lofvat mig orygalig trohet och lydnad. Löser sig gåtan så att ni har bestätt profvet; då skall ni finna, att ni ej misstagit ef på oss. Tills dess, Mylord, Er tillgisne tjenare Horace Graham. Detta bref åtföljdes af en liten skrilven papperslapp af följande iunehåll.