Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1844, sida 1

Nordpoln, skicka till mig om jag är lam som lljob, de orden: kom Noöl! och jag är gevast hos dig, skulle jag än som de gamla kämparne slåss med drakar och simma öfver Hellespontens kalla vågor. — Och kommer ni städse lika artig, städse lika tregen? — Städse den samme, min lilla tärna, du må än säga hvad du vill. Ä — Jag må såga hvad jag än vill? 0! Det är förträffligt. Alltså älven lydig? — Ja. — Det vill jag probera. om det föll mig in att en half dags tid befalla er tiga. Vore ni då också lydig? — Nej. (— Om jag önskade, att ni åtupp en stol bakelse, tillagad af mig? — Ja. — Om jag behöfde ert biträde ville ni hjel pa mig nysta ullgarn! — Nej. — Nej. Noöl? Hvarföre? Ni har ju gjor mig den lilla tjensten en gång förr. — Och skulle ännu göra det, till och me på stora torget i Rom, om ej oenigheten me de dina vore. — Hvad har det för inflytande på en så dan småsak— Mer än du tänker, min lilla vän. D. ringa blir genom skicklig behandling af stc betydenhet för och emot en sak, hvilket bör derna i schackspelet bäst bevisa, då de, skicl ligt förda, göra kungen matt.