Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1844, sida 1

Mary), af W. Fr. C. Messenhauser. Så förhöll det sig också verkligen. Den bekedliga guvernanten yrkade nitiskt på hemfärten och utsor högeligen mot nutidens ungdom, liom ej på minsta vis mer rättar sig efter såns seder oeh bruk. — Hvad skulle man i Grahams hus såga, man fick veta huru länge ....2 — Kom! kom! bästa Mistress Hawke, det där verkligen redan sent; se der hur solen öljer de blå topparne på Lochmondsbergen i odröd glans, och om jag ej hör orätt, klinder borta i småskogen bjällrorna på våra hemgående kor; detta påminner oss att skynda bem. Mylord, Monsieur Raleigh, farväl! — Farväl Mary! Fru Hawke! Mary vände sig om: — ännu ett ord Mylord! Få vi icke se er i dag? — Säg Mary! Ditt minne! — Mitt är mycket svagt i er närvaro, eller edert, Nol, är öfverdrifvet godt under hvarje förhållande. Men om man skickar efter er, fom man bjuder er? — Det gör man icke. — Låt det vara min sorg. Om en hal timma kan ni vänta ett bud; jag skall sjel skrifva till er, — Du sjelf, min flicka lilla? — Ja, jag sjelf Mylord, och då komme ni? — Om jag kommer? Skicka till mig vi —— 2) 8e G. H. o. s. T. N:o 10, 12, 13,15, 16.