röst; ej eller kan jag afhällas ifrå än att föreställa mig din själsångest: vid slutet af en läng pröfvotid skulle Mary vänta finna mig ej så kär, så förtrolig, så lycklig och glömsk, som om aldrig något obehagligt hvarken genom henne eller dess vänner vederfarits mig. Detta ir Kassandra-skepnaden af min bedrösliga vishet. Och den är icke vacker det mäste jag verkligen tillstä Mylord! Men det är åtminstone godt, att man vet hvad hans Herrlighet sruklar, så kan det förekommas, när man har en god vilja dertill. Men skulle jag uppriktig! säga er, hur i sådant fall en Epistel från mig till er skulle låta, så hör den nu: Mylord! Onkel och Tant äro af den tankan, att ni äl en man, som icke har redliga afsigter isinnel mot mig. Då en kär flicka ej skall eller böt tro detta om någon, åt hvilken hon ändå e. belt och hållet utan pröfning lemnat sitt hjerta och sin aktning, och då ni, Mylord, så of ta försäkrat mig: att ni vore allt för stolt för att säga en osanning; gälde det än ert lis och ära, så anhåller jag, att ni, så fort det är el lägligt, tillskrifver mig, hvad jag har att rätt: mig efter. Farväl, och tills inhdndigandet afer svar, är jag helt och hållet som föruter Mary! På så sält Mylord, skulle jag skrifva till er, ock dervid förmodar jag, att ni ej bar något att klan. dra? — Mary! nej, nejintet det minsta mitt barn! — Skulle du verkeligen skrifva så? — Ingen kan ansvara för sig sjelf, I Noöl, hvar före skulle då ett barn förbinda sig till det, son ligger hemlighetslullt förborgadt i det tillkom