Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1844, sida 3

Styckegods. LÄKAREN, ACTIFÄGARE. En läkare blef kallad till en dam, som alltid inbillade sig vara sjuk och ansäg hvarje bagatell för en lilsfara. I förmaket, der läkaren mäste vänta en stund, stodo några köpmän och talade om jernvägsactier, och en af dem försäkrade att dessa blefvo allt sämre och sämre. — Detta skrämde doctorn, sjelf actieägare, så alt han på ögonblicket glömde all ting annat och endast tänkte på de sallarde jernvägsactierna. som en galning sprang han fram och tillbaka i rummet och upprepade ständigt för sig orden: allt sämre och sämre! Nu öppnas dörren till sängkammaren och man ber honom sliga in till den sjuka damen. Han går in, sramstammar en complimang, sätter sig ängslig och bestört vid sängen, och griper mekaniskt efter damens puls. Och der sitter han, med handen på pulsen, väl en half qvart och säger oupphörligt för sig sjelf: rallt såmre ech sämre! Damen trodde naturlistvis alt ban menade hennes puls, och började jemmerligen att ropa: ack, jag måste do! Ack, min död är oundviklig! Detta skrik väckle ändtligen låkoren till besinning, och nu