blifvit bygdt. Natursorskaren inköper ju ofla ganska dyrt en ny blomma eller något annat sällsynt naturalster och förvarar dem i sitt berbarium eller på sitt museum, och menniskovännen skulle icke vilja uppossra en skärt för alt rädda ett olyckligt och ölvergifvet barn! Sådant låter knappt tänka sig. oEn lycklig stjerna synes redan vara uppgången för Räddningshusen. De kunna paräkna bistånd och stöd från mer än en sida, de hafva mycket alt hoppas äfven från värt elägtes andra och bätire hälft, från det kön, som har behagets och intagandets hela makt i sina bänder liksom i sina blickar. En af Sverges utmärktaste Försaltarinnor, för hvilken Direktionen anser sig här offentligen böra förklara sin stora förbindelse och tacksamhet, har anförtrott Räddningshusens sak at de Svenska Qvinnorna. Den af känsla och snille lika preglade uppmaningen har hufvudstadens storre Tidninear redan täslat att sprida hring Riket. Den liknar en hvit Saronslilja. fästad i kransen al illelicons alltid grönskande EKager. Färgerna, de äro iche utan betydelse, de tillböra keligionens helgedom, de äro trons och hoppets. Och sinnebilderna, de tyda på sramgang och seger. Banan är öppnad för den ädlaste täflan — täflan i ebristlig uppoffring och eilmidhet. bet är det qvinliga, det moderliga bjertat, som der sramträder; det är det qvinlizaste, det moderligaste, som vinner priset. Hvad kunna ej Råddnineshusen vänta sig af ett deltagande som deua, icke blott af de materiella bidrag, hvilka det möjlizen kan inbringa, utan mera al de känslor det anslar, den ofvertygelse det stadgar, den uppmärksamhet, det intresse, det lif, som det våcker. Ty hvilken kraft mäktigare och mera sammanhållande än den allt omfattande chrisltliga barmhersighetens, den himlaburna kärlekens, hvars Representanter på jorden Qinnan och Modren äro. Ma den Ädlas stämma, lik Eolsharpans toner, länge klinga öfver stad, ofver land, ma den genljuda i hvarje bröst, till hvilket den talar, må dess ord och anda tränga fran hjerta till hjerta, bereda räddning för de olyckliga och välsignelse sor fäderneslandet. Wik, Faxe. Ordförande. 4. 6. Gyllenkrot, A. Toll. ÅA. Bruzelius. Äch. Kahl. Den sammandragna redogörelsen öfver förvallningen af Räddningsinstitutets medel för år 1845 upptager i Debet: hehallning från 4842 ärs räkning 19,470. 42, 5; Inkomster under aret (hvaribland Enskilde bidrag 74: 24; Öfverroteringsmedel 88: 4, 7; Räntor 50: 443; af Sparbössan 34: 45, 8; Underhållsafeift för gossen Ekvall af Lunds stad 50:; Inkomster af Trädgården och Jordbruket, hvarvid arbetet hufvudsahligen förrättats al barnen 244: 25,43; Dito af Barnens slojdearbeten, oberäknadt shoarbete för egna behof, 475: 44, 6.) 998: 44, 4. — Summa B:hO R:dr 20,469: 58, 6; samti Kredit. Ufgister 1,515: 20, 5: Behallning den den 351 Decemb. 1845 shvaribland Jordegendomen 5,497: 57, 4; Abyggnaden 7,888: 15, 4; Inven arier 4,078: 8; Prins Carls gasva 300:, en ahlie i Lunds stadshus 400:, en dito i Lunds sockerbruk 100:, Förbindelser a oinsiutne 2afvor 5, 752:, kontant i kassa 40: 7, 7) 18.956: 48, 3. — Summa B:kO R:dr 26,469: 58. 6. Sarskilädl har Institutet blifvit färärasit: Aj. Ett den 9 Juni 1845 af tr Öfver-kKrigskommissarien Menzel upprattadt Testamente a 2000 R:ar B:ko, att vid bang död utfalla. 2) Tjugo trasvar Lan ahalm från Hr Ryttmästaren af Pelersens. 3) Af Hans Ex. Stats-Radet m. m. Herr Crefve Carl Löwenhjelm 36 exemplar afDupin, Jesus devant Caiphe et Puate, hvaraf lorsåkljninasbeloppet efter band tillialler inrätiningen. 4) Af en onämnd, 10 st. skinn för kKardsabriken. 5) Af Fru Landström, född Sundgren, 40 st. Evangeliska Sällskapets skrifter. 6) Af Smeden Göberg, 6 st korgmahare-hlämmor. unnnnnnnn —