Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1844, sida 2

de värme llammade upp hos honom, och fastän ban satt stilla i sin stol, med handen ligzande framför sig på pappersluntan, så syntes tydligt, att en krampaktig otålighet rasade i hans inre. Med mildhet vändande sig till honom, tog Raleigh derpå hastigt till ordet: Gordon! bäste Gordon: du ser saken i en mörkare färg, än den är. Ännu äro knappt tre veckor sorflulna, sedan du i Grahams hus var allas älskling; och det bos alla, ända ifrån den gamle veteranen ned till stalldrängen. Alla skyndade dig till mötes, då Boatswains skällande tillkännagaf din snara ankomst. Hvad är det som nu inom knappt 8 eller 44 dagars tid möjligtvis kan hafva händt dig, efter du kan anse en så oförsonlig brytning tänkbar eder emellan. PHvad? I — hur kan du komma fram med en sidan fråga? många bragder kan jag ju halva gjort! jag kan hafva haft i sinnet att vilja skjuta Onkeln, förgifta Tanten, inspärra Guvernanten och enlevera Mary, för att först vanära henne och sedan öfvergifva henne. Gordon I hvad kommer du nu fram med igen ! Slackars gosse, tycker du det är för storartadt? godt! kan ej oenighet existera utan att äga denna rysliga och förfärliga skepnad. Kan det icke ha fallit mig in att säga, den zamle veteranen, hjellen vid Waterloo, är en lex stackare; den adla Tanten är en moddocka, ell kokett stycke; Mary en näsvis slyna; och Anna llavke en gammal pulverhåxa, hvar förstånds förmögenheter ej varit i ständ att bi