Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 januari 1844, sida 2

bringa den alskvärda eleven större kunskap än att två gånger två är fyra? kan ej allt det här vara hopspunnet i den stackars Noöl Byrons hjerna; derjewmite får ej sörbigås, att mina medfödda elaka böjelser kunde förledt mig att gilva en knuff åt kaptenen den borstbindarn, en hnåsknåpp at frun sjelf den papegojan, en onädig blick åt Mary den lilla dufvan, och till slut kunde jag ju gisvit guvernanten den kattugglan något annat dylikt bevis på min uraktlalenhet af den tillborliga respecten; hvilket allt tillsammanlagdt solklart bevisar, att jag är den mest sorhärdade bof, som någonsin till menskliga lagstiftningens vanära vandrat lös och ledig! Du är satirisk, Noöl, och det bevisar att din vrede i full uppsjö brusar öfver sina bräddar. Likvål kan jag ännu icke inse hvad som (egentligen —7 Annu icke? — Nå kanske du blir mer klarsynt sedan du läst det här brefyetfrån tanten. Jag fick det här för några dagar sedan; dess gång efter gång fördröjda besvarande kan jag nu ej längre uppskjuta. härvid tog han fram ett bref, invecklaädt i ett prydligt couvert, och öfverlemnade det åt Löjtnanten. Denne. som kände Byron fullkomligt, skulle för hvad pris som helst gerna uppfunnit näson anledning eller möjlighet för alt vinna honom för et gladare parti, emedan Lorden då ganska lätt kunde bringas till en riktig barnslig soglignet. Raleiah hade ej förr sålt sett sinnehilderna i sigillet, förrän han genast med glättighet ntropade: nå det är sannt! du har riktigt satt dig en krigsförklaring. Ur!