Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1844, sida 3

EPDRgen och Natten. Skönt det är. da dagens stierna Sh iner ned på mensklighetens verksamhet om ibland ock stormen häftigt hviner, eller någon stund är qvalmigt het. Endast vi. med ifrig flit och möda, samda här i tiden denna skatt, som förvandlas till en evig gröda, lngnt vi möta då den sista natt. Natten! — skönare den till oss talar: ty då allting sänks i hvilans graf, öppnas alla himlens ljusa salar, speglade i evighetens haf. Verldar äro lamporna, der brinna, och för deras vidd är ingen gräns, att till deras ingång endast hinna, en odödlighet nödvändig käns. Så, fast skönt år dagens raska hvimmel, ger det blott en bild af dödlighet. da i nattens stjernbeströdda himmel, klart vi skåda salig evighet. Der oräkneliga verldar tåga, ordnade af en orubblig lag, der oräkneliga solar låga, der ock måste herrska erig dag. Evig verksamhet der måste råda, evig sträfvan att allt klarare Herrans kärieksrika vishet skada: Salighetens sanna vä-ende. Sträfrom då. att dagen oss inviger till den natt. som följer deruppåhrarutur den solen en gång stiger, som för evigt ej skall nedergå. Lärom oss att himlens stjernskrift fatta. uppå förlåten af Fädren-hus: tid och evighet den lär oss skatta. sjelfva grafrens natt den skänker ljus. VICTOR. ——a—aannnnn Ä— —