Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1844, sida 2

fria hunnit hejda honom, fattade ban barnet i benet, ryckte det ur moderns armar, och, svänsgunde det som en herde sin slunga, krossade dess hufvud mot ett träd. Maria stod ett ögonblick alldeles blek, håren resande sig på henpes hufvud och 0zonen stela; derpå bugade hon sig ned mekaniskt, upptog det stympade liket af sin son, lade det i sitt förkläde och fortsatte alt följa bandet, för hvilket Jacomo åter satt sig i spetsen. Några ogonblick derefter kom han till ett ställe der berget var tillgångligt, lemnade gångstigen och fördjupade sig, med en vilddjurs-instinkt. imellan klippor, tallar och hög ljung som lyckt s tillstänga hvarje Passage för alla andra lefvande varelser utom ormar och ödlor. Truppen följde honom. En timma fortsattes marschen sålunda, om det kallas för en marsch, alt än som stengetter hoppa klippa från klippa, än som ormar krypa på marken. Åndlligen kom man till en del af berget som var alldeles lodrätt: midtför denna slags platå, 20 fot öfver på andra sidan, utbredde sig en ungefär dylik platå: svalget, som ätskiljde de begge bergknallarne, hade tvifvelsutan uppkommit genom någon vulkanisk skakning. (Fortsättes). — — — Fatala namn. Som bekant är begagnar allnogen i balarne utom sina dopoch tillnamn fren framför dessa andra benämningar ester var eller gärdar. För någon tid sedan voro venne till Poliskammaren i Stockholm, hvilka rdogrant heta Hela verldens Brita Ersdotter ch Hela verllens Karin Ersdotter. — E