Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 januari 1844, sida 2

lIvar och en undersökte sina vapen , förså; sig med nya patroner och satte an skotten bössorna. — Åren ni färdiga? sade Jacomo. — Ja — Lätom oss gå då. De begåfvo sig då åstad, men togo en g, vå alldeles motsatt den Åndrå kommit. En jemn slig, men så trång alt en enda man skulle kun. nat försvara den mot tio, förde till foten af den klippa, hvarpå banditerna voro belägrade. Denna stig hade ej undgalt den vaksamme öfverstens öga: också hade han placerat en post vid dess slut, och 400 steg derifrån en vakt. Säledes just som kaptenen, som gick före, beträdde denna gangstig, vände han sig mot sina män och anbefallde dem tystnad, med denna korta och befallande röst, srm förkunnar att det gäller lifvet om icke en sådan anmaning punklligt åtlydes. Alla hollo tillbaka sin anda. I detta ögonblick skrek barnet till. Jacomo vände sig om; hans Öga gnistrade i skuggan likt en tigers. Maria gaf barnet sitt örtorkade bröst, hvilket det fattade begärligt och tystnade. Marschen fortsattes, men efter 40 ninuter skrek barnet ånyo. Jacomo uppgaf ett lags rytande, som icke kunde förråda honom ller hans band, ly den som hört honom skulle narare tagit det för en vargs tjul än en menskig stämma. Den darrande Maria häftade sina äppar på sitt barns mund; ännu några steg 085, men det af hunger plågade barnet började råta. Då gjorde Jacomo ett språng, och förrän Ma