can de båda Statsmaklemes olika intressen, dy medelst att han mot endera sidans möjliga för sök, att gripa in i den andras rätt, ställer si na råd, sin erfarenhet och sitt opartiska eför villade omdöme bet är nemligen klart, al då den verkställande makten hufvudsakligen hål ler hans öde i sin hand, är han, genom ett under dylika omständigheter, som de uppräk nade, existerande, nog sförhatligt förhållande tvungen att luta ditåt, hvarest hans enda stöd vilkoret för hans timliga bergning finnes. Ha kan icke cerna agera den enes in resse, mec mindre han maste stöta sig med den andres och laljakteligen uppbär han ej sällan, oaktad de redlizaste tänkesätt, de bästa grundsatser, antingen den enes ogunst, eller den andres misstroende: och i hvilkerdera fallet som helst. fyller han blott till hälften sin bestämmelse och sin plats, så sramt man nomligen vill medsi va, alt en Embetsman, den der vet at på ärligt sätt vinna folkets opinion, också är den, hvikken, om han får, bäst kan tjena Styrelsen — välforståendes en sådan Styrelse, som sjelj agerar ärligt emot Folket. Men — vill Styrelsen verkligen hafva Embeftsmån. hvilkas enskilda ställning gör dem oberoende, eller önskar dem endast sädane som. derest de vilja väl fara, blindvis göra sig lifegna under de styrandes kraf? Önskar man det förra, tyckes det att en helt annan princip i fraxa om befordringar, än den nu sällande borde antagas. Den lätthet hixarmed karasterseller rangsullmakler erhållas, är onckli-en ett medel, som under var ranasjuka tid tillfredsställer fåfinzan, utan alt toga kunskaper och arbetssinne i anspråk: enär man nu blott för penningar far, hvad som egentligen derjemte borde förvärfvas genom arbete och skicklighet. vi torde ej behöfva närmare utreda denna sals; ty det säåger sig sjellmant, alt om man mera hushallade med dylika ärebetygelser och gjorde dem till pris för arbetc i Statens sjenst, skulle mången, i afseende på förmögenhet bättre lottad tvingas alt för ernäende al det som utsör målet for hans ärelystnad, först skaffa sis kunskaper och sedan söka intråde pa embetsmannabanan. Styrelsen kinume da i tillfälle att åtminstone välja och mVåmn de båltre ämnen och det är högst roiist, alt en eller annan som, nu obitdad, obegarnad och skymd, söder sin tromansvärlighet med frukten af ärsåa egendomar, under endra omständigheter blifvit en skicklis. nitisk redbar och sannolikt oberoende Embetsman. Vid denna reflection få vi tillägga, att vi isldcles icke hysa någon förkärlek sor aristokratien eller onska att den framför nagon annan samsundsklass gynnas och användes. men vi hafva tyckt oss finna, att den, som i värl and bär detta namn, mer och mer försoffas i iknöjdhet, sjellviskbet, beroende och Iycksbkeri. väardslosar sina barns litterära bildning, vanvardar och för den skull minskar sin förmosenhet eller — in summa — alldeles glömmer, alt utom kunskaper och arbete ingenting kan sörvärsvas — ofta ingenting af hvad man irft bibehållas. — Vi önske dessutom att en var — han må höra till hvilket stånd som hclot — med hufvud, kunskaper och förmögenvel, må egna siz icke blott at enskilta yrken och vårf, utan ock såt allmänna, serdeles at let civila embetsmannaverket: på det att Staen, så vidt möjligt är, må kunna påräkna sivancielt oberoende Embetsmån, hvilka kunna, Han saknad, heldre lemna arbetet, än tjena åror, asigter och fordringar stridande emot deas olvertygelse.