Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1844, sida 3

De som päminna sig aneldodrne ur de sednare åren at glorvördigst i åminnelse konung Carl XIII:regering, hafva förmodligen ej glömt. hurusom högbemälte monark en gång i konseljen bortgafeltt pastorat åt en viss fröken Marianal, och vid ett annat tilltålle förklarade. att justitieombudsmannen friherre Mannerheim skulle hafva det och det pastoratet. Den gode landsfadern hade i sin sängkammare, innan han gick i konseljen lofvat fröken och baronen att utnämna de prästmon, som af dem blifvit rekommenderade. men sedermera förgätit deras namn, hvarföre föredraganden hos de båda beskyddarne mäste derom göra sig underrättad, emedan han omöjligen kunde tro, att det verkligen var H. Maj:ts afsigt att göra en fröken och en justitie ombudsman till själasörjare. Af Svenska Minerva för i dag ser det nästan ut, som skulle. äfven i närvarande period, ett qui pro quo i konseljen. påminnande om denna anekdot, ej höra till omöjligheterne. Hon innehåller nemligen följande lustbara notis : förgår innehöll ändtligen Statstidningen underrättelse om huru de sednast lediga tre domsagorna blifvit bortgifna. Förhallandet dermed berättas vara rädant. att en af dessa domsagor tillfallit någon, som icke sökt densamma, åtminstone icke inom fatalietiden. Huru det tillgått, att, ander tiden ifrån den 18 December, då utnämningen skedde, jemka den saken i ordning, det förmåler icke historien. (Äft.) —