syorrespondent-artikel från söpenhamn Som jag sist lofvade Dig, sånder jag Di; härmed en öfversättning af företalet till pasto Grundlrigs af trycket utgifna ashandling On Nordens historiska förhållande, och så genom andadt som det är af frisinnad öppenhet, böi det ej kunna annat ån på det högsta intres sera hvarje srihetsvän och väcka hågen att gör: sig bekant med sjelfva afhandlingen, uppläst Skandinaviska Sällskapet, och der emottazer med största enthusiasm. Een är också glödande af inspiration, storartad till sina äsigter och rik på sanna poetiska bilder; den är er värdiz handling för den skandinaviska saken a dess äldsta orubbliga och outtröttliga taleman och företalet dertill är en kraftig protest i rät. tan tis mot de nyaste förföljelser af taloct tryck-friheten, som måste göra så mycket större intryck pi sorsoljarena, som Grundtvig hittills har varit ansedd för en af absolutismens trognaste tjenare, om han än alltid bar fört orde för yurande rättens frihet, som är oförenlig med den sanna absolutismen, så yitrar sig den förtjenstsulla tidningen Fedrelandet? deran och vi instämma fullkomligt dermed. Grundt vigs soretal lyder sålunda: set Nordens förening önskelig? Eit ord till Svensha Folket af Grundirig. Kopenhamn 18107, det är titeln på en brochure, som jag bloti med moda kunde leta rätt på bland mina samla papper, och jag nämner det hvarken för att rekommendera den ät den läsande verlden, eller för att gifsa densamma en smakbit deraf, utan för det att det senaste sommar nödvändigt rann mig i bågen, att jag för ungefär en menniskoålder sedan, uppkastade denna fråsa och besvarade den med det bestämdasie Ja, en penna kan uttrycka, oaktadt frågan da gållde Nordens förening under en konung, si alt om det skulle vara ett brott, så har jag uppenbart begått det i min ungdom, och det ej blott opåtaldt, utan med uppmuntran, sa alt jag skulle hafva svårt att angra det på min ålderdom. Visserligen skulle jag ej skrifva nu som då öfver denna vigtiga fråga, men det är blott emedan jag sjelf blifvit annorlunda; ty jag vet bvarken, alt det kommit ut nagon ny lag i Danmark, som förbjöde mig det, eller att det skett något, som kunde förhindra en Danneman ifrån att itrigt önska Nordens förening på det oskyldiga sätt, han ansåge för bäst och rimligast, sa alt om något dylikt nu