Cberubino och Celestini.) (Af Alexander Dumas). Morgonen derpå lät öfversten ställa upp sit! regemente; efter hållen revy frågade han: — Hvilka bland er tro sig till att med infanterimuskoten, på 450 stegs asstånd, krossa en butelj i tre skott med kulor? Tre karlar stego fram ur lederna. — Iåtom oss försöka, sade öfversten. En butelj ställdes på det bestämda asfståndet. En af skyttarne krossade 5 buteljer; de 2 andra endast en hvardera. — Ditt namn? sade öfversten till den som aslagt detta utomordentliga prof på sin skickdighet. — Andre, svarade volligeuren, stödjande sig med ena handen på sitt gevär, i det han med den andra uppströk sina mustacher — och alltid till er tjenst, tillade han med den rörelse på skuldrorna, som ingen annan gör än den som en 40 ärs tid burit ränseln. — Ser du den örnen som sväfvar ölver oss? Voltigeuren höll handen för ögonen och upplyfte hulxudet. — Det är godt, man ser honom, min öfverste, svarade han. berester tillade han med en sjelfbelåten soldats inre tillfredsställelse: Gudi vare lose man är icke närsynt. — Ni väl, fortfor öfversten, du får 16 Louisdorer om du dödar honom. — Pa detta afstånd? återtog voltigeuren. — På detta eller hvarje annat. e) Se G. H, 9. S. T. Nia 150, lål, I, 3, 4.