Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1844, sida 2

e Nej, men vildbradet som foräldrarne föra till dem och hvaraf vi äta de tre fjerdedelarne och de den äterstående. Antonio sprang upp och gjorde ett högt skutt. — Och hvem har fallit på den idcen? sade han. — kors, hvem? capitano, svarade banditen. — Gudomliat! sörträssligt! utropade högt Antonio och slog sig för pannan. Och en sådan man är det jag vill förråda, tillade han sakta i det han drog en djup suck. Jacomo, jagad som ett vilddjur, isolerad på denna klippspets, afskuren alla förbindelser med den öfriga verlden, hade gjort bimmelens örnar till sina skassare; och luftens och bergets banditer delade med hyarandra som bröder. Om aftonen försvann Antonio. (Forls.) Den båsta engelskan. Engelske Poeten Dryden befann sig i ett dryckeslag ihop med Hertigen af Buckingham. Markisen af Dorset och Earlen af Rochester, hvilka herrar disputerade med hvarandra om hvilken af dem kunde skrifva den bästa och prydligaste engelska. Dispyten börjar blifva het, man öfverenskommer att hvar och en skall gifva ett prof på sin förmåga. och taga Dryden till domare. Profvet bestod uti att genast på stället skrifva öfver förstkommande ämne och lägga de 3 profskrifterna under ljusstaken. Hertigen och Baärlen uppbjuda allt sitt genie; Marquisen deremotskrifver värdslöst några rader. Sedan Dryden genomläst allas scripta, säger han till Hertigen och Earlen: Mylords, eder stil har behagat mig, men Markisen har förtjust mig. Hören och dömen: Förste nästkommande Maj skall jag betala till John Dryden, eller efter order, 5002 Sterling, hvarför valuta bekommits; 15 April 1681. Undertecknat Germain de Sackville, Marquis of Dorset. Buckingham och Rochester medgåfvo Dursets öfverlågsenhet.