Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1844, sida 1

—— EöFt——— — För fan i våld! capitano, sade Antonio, ni har der skaffare som förstå sig på Guds gåfvor, och om de icke förse er dermed i öfverslöd, så välja de åtminstone hvad som är läckert. — Ja svarade Kaptenen skrattande, de arma dj. .. e arbeta som för dem sjelfva. äntonio betraktade Kaptenen med en min som tydiigen innebar: Fan ta mig om jag begriper nagot häraf; men Jacomo tycktes icke märka denna frågande blick, och utkommen från grottan, fortsatte han sin promenad. äntonio hann upp honom. Han hade åter kommit på den ideen att bönderna under nattens mörker förde lifsmedel till bandet. Resten af dagen förflöt utan att det blef frågan hvarken om kok eller mat. kl. 9 på aftonen besallte Kaptenen Antonio gå på post. Denne tog en karbin, fyllde sin gördel med patroner och gjorde en rörelse att begilva sig äslad; men plötsligt hejdade han sig och sade: — capitano om någon kommer till mig, måste jag skjula på honom? o— Ja visst, svarade Jacomo. — Men om det var. — Ilvad?— Ni förstår? — Nej. — En vän, till exempel? och ban gjorde en åthörd som uttryckte hans tanke, i det ban förde sin högra pekunger till sin i hela dess vidd öppnade mun. — Uu vän? upprepade Kaptenen; ditt. fä! så framt han icke nedsliger till vss från him