Olle Olsson under Torsane. Drängen Andreas Petersson fr. Myren. I fr. Dito Johannes Jakobsson fr. Ost. Vidiugen. Inhyses Carl Johan Hansson Ross på lljerterön. Hemmasönerna Elias och Benjamin Petersson fr. Branstaby. Torparesonen Lars Larsson från Branstabyhed. Dito Olle Åndersson under Hornlycke. Misstänkte: Hemmasonen Johannes Ölsson fr. Tungene. Dito Johannes Axelsson fr. Lusshed. Skråddaren Carl Klang och hans broder Olle. Bonden Andreas Olsson fr. Anneröd. Bilagan N:o 2. Ställen inom Qville socken der tjufvar, våldsverkare och andra illa kände personer skyddas: Stora Jored Sörgård, hos bonden Olof Angrimsson. Kamstorp, hos bonden Carl Olausson. Rabbalshede Sörgård, hos gästsifv:n Joh:s Christensson. Knaxeröd dito, hos bonden Hans Bryngelsson. Askeröd d:o, hos arrendatorn Hans Eriksson. Rörrärr d:o, hos bonden Gude Larsson. hlef d:o, hos bonden christian Hansson. Branstaby d:o, bos boaden peter Ånsrimsson. Dito d:o, hos bonden Olof Andersson. Bränneby d:o, hos bonden Hans Nilsson. Läsaren finner att Qville församling gått temligen dristigt och myndigt till våga. utan all sköns kras. Men i svunerbet utmärker sig dock länsmanner med sitt oförskräckta nit; ty gerom den der förteckningen på vädliga och misstånkta personer har han ju egentlig lagt grunden vill det vunna resultatet. Så Öt han hade uipekat våldsverkarne , inskränktes också de sör nödigt aktade lagstiftningsåtgärderne dertill att såtta de uppgifna Åvadliga och misstånkta ur stånd att skada någon. Tagandet af ett sådant steg måtte synts Socknemännen i Qville mycket enkelt; annorstådes skulle det förefallit mången rätt besynnerligt och konstigt. klär betages ett antal försam7 lingsboar vissa frioch rättigheter — de straffas alltså — på blotta misstankar ! Sådant kan vara äfventyrligt; redan det är äfventyrligt, att förklara någon för eu grof brottsling, då man icke kan lagligen öfverbevisa honom om förbrytelser; och just derföre måste man med afseende på Kronolänsmannens tillgörande i denna sak tillskrifra honom ett oförskråckt nit. Beslutets första punkt väcker redan förundran. Ett antal af några och fyratio personer skola hvarje natt undergå ett slags arrest, de dömas dertill på I obestämd tid, dömas dertill utan föregående ranjsakning. Om man ej får tro att arresten vid tillämpningen så godt som upphäfves af dessa i punkten förekommande ord: tan laga skål ; så måste man förebrå stadgandet en orimlig hårdhet. -Andra punkten skall af en hvar anses för mycket betänklig. Lånsmannen upphöjes ju derigenoin till en liten miniatur-afbild af alla Ryssars sjelfherrskare, så till vida nemligen, att han godtyckligt kan förbjuda myndiga mån att resa utom gränsorne (af socknen). Och hvilket fält öppnas ej för lschikanen derigenom att Länsmannen skall pröfvande blanda sig i andras enskilda angelägenheter! — Afväpningen slutligen förefaller också kuriös; om man gatt blott ett tuppfjät längre med konsequens, så skulle man med lika goda skål hafva kunnat påbjuda att de Åutpekade ej finge visa sig annorlunda än bakbundna vid vite af Åc. Med dessa anmärkningar vilja vi ej anses föra talan för våldsverkare, vi vilja endast varna för I vådan af att utan mogen öfverläggning, tidsenlig upplysning och billighet stifta lagstadgar. Å