Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1844, sida 1

—— — —————— — Jag bedrar mig, sade Jacomo, afbrytande sig och betraktande Hieronimos graf: de hafva skiljts åt för en timma sedan. — Nu kunnen i sofva, fortfor Jacomo; jag skall vaka för alla och väcka er när det blir tid att bryta upp, det vill säga 2 timmar före dager. På dessa ord tillagade hvar i sin stad sit nattläger så bequämt som möjligt; och så stor var det förtroende dessa män hyste för deras chef, att 5 minuter. derefter, så omgilvet ban det var af fiender, alla sofvo så tryggt som om de liggat i Terracina eller Sonnino. Maria ensam satt orörlig quar på det ställe der hon hört berättelsen. — Vill du icke försöka att få litet ro, Ma ria? sade Jacomo till henne med den lenaste stämma det stod i hans förmåga att antaga. — Jag är alls icke trött, svarade Maria. — Allt för mycket vak kunde skada dit barn. — Jag vill sosva. lacomo utbredde sin mantel på sanden. Ma ria lade sig derpå; sedan såg bon med skygg het på honom och sade: DÖ och ni då? — Jag, svarade Jacomo, jag vill söka os: en passage genom dessa fördömda Fransoser de känna icke berget så väl, kanhända ha di icke besatt alla defilerna. Vi kunna icke evighet stanna på denna klippa, och då v måste lemna den är det bäst att göra det si fort som möjligt. — Då rill jag följa er, sade Maria och reste sig upp. Banditen gjorde en hejdande rö