Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 januari 1844, sida 1

be syllde deras sickor med ducater och foljde gossen. Först följande morgon återkommo de till hotellet. med toma fickor och hungriga som vargar. Det var ett herrligt leben. De hade noga behållit i minnet adressen på huset der man tillbragte natten, och de nöjen som vankades der föllo dem nästan lika så mycket i smaken som bordets och spelets njutningar. Också återvände de dit den följande natten. Detta lif förde de i 44 dagar och voro de på slutet så raffinerade att de skulle hållt en romersk abbe eller sransysk underlojtnant stängen, hvilket kommer ungefär på ett ut. En vacker natt inträdde Cherubino kl. 42 i hotellet, sprang upp på deras rum och ruskade på Celestini, som af en händelse stannat hemma och nu sof som en stock; slutligen vaknade han, satte sig upp i sängen, gnuggade sig i ögonen och betraktade kamraten. — Hvarföre djefvulen i våld väcker du mig? — Emedan vi icke ha en enda styfver quar och derför måste vara vår kos före dager. Celistini stod upp. De begge gossarne lemnade aldeles obemärkte hotellet och kl. 4 på morgonen hade de passerat bron Maddalena; kl. 5 voro de i bergen. Då stannade de. — Hvad skola vi göra? sade Celestini. — Jag vet icke; men det är väl icke din mening att blisva herde igen. — Nej, vid Jesus! — Nå väl! latom oss blifva röfvare. De två gossarne gåfvo hvarandra ett handslag och svuro hvarandra evig tro och vänskap: Troget hollo de deras lofte, ty, sedan den dagen, hafva de aldrig skiljts åt.