Comique, ställde. honom omedelbart i bredd med Europas förste Violinister. (Någre såga den största af alla nu lefvande Violinister). Derefter tjente England och Tyskland ömsom till skådeplats för hans triumfer. Inför flera Tyska Furstehof hade han äran låta höra sig och vinna resp. souverainers bifall. Konungarne af Sachsen och Bayern äfvensom Kon. af England begåfvade honom med dyrbara brillanterade ringar. Och dock skola de, som hört honom före 1842. knappt känna igen honom, ty hans framsteg, efter hans senaste resa i Spanien, Ryssland och Wallachiet, hafva varit förvanande. Uti en rysk tidning yttras om honom följande: allans concert: Maestoso, Adagio Rondo, som han nyligen komponerat, är, utan motsägelse, en af de skönaste concertos vi i våra dagar hört. Man påstär att han i Moscau innestängt sig under 2 månaders lid, och detta midt under den starkaste sommarhettan. I afseende härpå berättar man följande anekdot: En dag, då han för alt vara mera ostörd, hade tagit nyckeln ur sin dörr, lät hans domeslik, som trodde honom vara utgangen, middagstimman gå förbi, och det var först vid soupeen som man, genom några undfallna ord, erfor att Kompositören bade glömt att äta middag. Man berättar äfven om honom följande egna tilldragelse: i Då han en afton, efter ait hafva bevistat en musikalisk soire uti en furstlig familj i S:t Petersburg, skickade hem sin violin med en vaktmästare, försvann denne och G. ansåg sil instrument såsom förloradt tillika med flera dyrbara brillanterade ringar, som voro förvarade i en hemlig låda i soderalet. Polisen sattes genast i rörelse, och mot morgonen finner man vaktmästaren i berusadt tillstånd, på ett sämre värdshus, der han tillbringat natten med att spela på Herr Ghys violin, inför ett talrikt auditorium af sämre klassen. Vaktmästaren, som var något musikalisk, hade förmodligen blifvit så förtjust uti Herr Ghys spel, att han, förlitande sig på någon i instrumentet inneboende magisk kraft, trodde sig kunna, ett tu tre, blifva metamorphoserad till en Ghys den 2:dre. Under sträfvandet till ett så stort mål hade hans ansträngningar haft till följd att alla strängarne voro sönderslitna. Emedlertid återfick Herr G. både sitt instrument och sina juveler. En ny och angenäm bekantskap fingo vi öfven i thorsdags göra, uti Herr Direktör Anholdt, som mellan Musiknumrorna deklamerade 2:ne stycken: Den döende Komedianteno och (Hecept att få en god hustru. Herr Direktör Anholdt har i Tyskland ett stort och sladgadt rykte, och har i Stockholm uppträdt med mycken framgång. Der ligger känsla, sanning och ovanlig mimisk förmåga uti hans dehlamation, och det sätt hvarpå han för öfrigt uppfyller vilkoren för denna svåra konst, ställer honom bland konstnärer af första rangen. Man förmodar att Herr G. af några konstens vänner blifvit öfvertalad att gifva änuu en Concert nästa tisdag, och det vore önskligt att detta hopp icke gåckades.