Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1843, sida 2

Lyckligtvis fingo de samma afton höra att det sanns i Neapel bus, der man kunde äta middag för en dukat och förlora tusentals calli på en timme. Som de ville äta qvällvard läto de ledsaga sig till ett sådant hus; der hölls table dhöte. Värden betraktade deras klädsel och började skratta: de visade sina penningar, värden bugade sig ända till jorden och sade alt de skulle få sig mat serverad pi deras kammere, tills deras Excellencer hurnit läta göra sig anständiga kläder som tilläfo dem äta ihop med de andre igåsterna-: Cherubino och celestini betraktade hvarandra: de förstodo icke riktigt hvad värden ville säga mell sina anständiga kläder: de tyckte deras klädsel vara af ganska god smak; verkligen bestod den icke, som vi nämt, i en vacker särhud, kastad kring midjan, bastanta sandaler snörade på Ötterna, för öfrigt bara nakothet, hvilket de tyckte vara beqvämare och svalare. Dock gåfvo de med sig när man förklarat för dem alt man måste vara anständigt klädd för att äga arittighet depensera en dukat på sin middag och förlora tusentals calli på en timme. Unde det man dukade deras bord, steg en skräddare in i deras kammare och frägade hvad slags kläder de önskade. be svarade, att då kläder vore något så absolut nödvändigt, ville de nasva hvar sin calabresisk drägt, sådan som rike ungt folk buro i Cosenza och Tarento. (Fortsältes).