GoSsorne, som i sin ordning icke begrepo honom, upprepade deras fråga. — Det tyckes vara några envetna pojkar med sin italienska, sade skyltvakten, och kallade på sergeanten. Sergeanten rådbråkade några ord ilalienska: ban begrep ungefär frågan, gissade att ett bufvud låg i den blodiga nåsduken som bars af Celestini: han kallade på sin officer. ossiceren gaf gossarne 2 mån till escort, hvilka skulle ledsaga dem till pofisministerns palats. 1 Soldaterna sade all gossarne buro Cesaris husvud och alla portar oppnades sor dempolisministern ville se de bussar som befriat calabrien från dess gissel, och lät Cherubino och! Celestini inträda i sitt kabinett. Han betraktade långe dessa 2 vackra gossar med deras pittoreska drägt och deras på en gång naiva och allvarsamma min; han frågade dem på italienska huru de burit sig åt, och de berättade honom deras bedrift liksom det varit den simplaste sak i verlden; han fordrade bevis på hvad de sade. Celestini lade sig på knä, upplöste näsduken, tog hufvudet i håret och satte det helt lugn på ministerns embetsbord. Härpå var ingenting annat att svara, än alt utbetala penningarne. lians Excellence föreslog dem dock, seende deras ungdom, att gå in på ett regemente, under försäkran att som franska styrelsen hade behof af ungt, raskt och beslutsamt folk, de här skulle göra sin lycka. De svarade alt franska styrelsens behof all: icke rörde dem, att de voro ärliga Calabresare som hvarken kunde läsa eller skrifva och ick heller tänkte lära det, att deras vilda lefnads NM Ip h — 2—