Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1843, sida 1

Eremiten. ) Berättelse från början af sextonde seklet, af Chevalier S:t Henri. I detta ögonblick förnam jag ett ängsligt stönande; häruppå gjorde jag Fernando uppmärksam och skyndade med honom ät det hållet, hvarifrån det kom. Snart försvagades märkbart ljuden och vi tyckte oss se flera gestalter fly för oss. Vi skyndade ester dem och upphunno dem i en ödetrakt, på andra sidan klostret. bet voro 3 hofvar, som bortsläpade ett ungt fruntimmer med våld. Fernando drog sitt svärd, jag hade Negrottes dolk. Vi trängde in på dem, min vän utdelade förfärliga bugg. Fruntimmert låg afdånadt på marken. Ack! det var Eugenia. Hennes anblick gaf mig jältekrafter, jag kämpade med en af hennes rofyare, hvars gestalt uppväckte hos mig förskräckliga minnen. Ha! Giovanni! ropade jag, och min dolk genomfor hans bröst. Nu ville jag bistå min vän, men hans motståndare hade tagit till flykten och honom sjelf såg jag skynda tillbaka till staden. Jag närmade mig den vanmåktiga Eugenia. Ögonblicken voro dyrbara, jag upplyfte henne på mina skuldror, bar henne in i milt hus och lade henne på min bädd. Derpå knäböjde jag framför henne, längtansfullt afvaktande det ljufva ögonblicket af hennes uppvaknande. Andtligen slog ben upp det bimmelska ögat. O himmel ! suckade: hon, hvar är jag? En glödande rodnad betäckte hennes ansigte ) Se G. H. 0. 3. T. N:o 140, 142, 144, 145, 146, 148