Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1843, sida 2

semnade det åt mic. Med detta culdo, sade han, askall jag skalla oss en vagn, emellertid far ni vänta här. Men utsök er i sörradskammaren den utstyrsel som faller er i smaken och anstar en fsormäm havaljer Jag sorvanades öfver att finna en så rik och utsokt garderob. Sedan Negrotto skurit sitt skäga, utbytte han sina hlåder mot en betjentdrägt, och i denna gestalt skulle jag svarligen kunnat igenhänna handiten darraoltapberpa lemnade han mie och aterkom sorst pa tredje dagen. kallt har gatt efter onskan ! ropade han glådtigt vid sin återkomst, akom nu med mig, ingen fara år for handen mer. Iled gelådje lemnade jag vår tillflyktsort. Gör mig inga sragoro, sade han i det han fattade min darrande hand, avar blott vid godt mod. Snart voro vi i skogen, der en präktig resvagn, förspänd med 4 eldiga hästar, väntade oss. VY stezo upp och inom ett par limmar voro vi vic holognas portar. Negrotto, som tagit plats bred vid kusken, lät nu balla helt oforväntadt. eSen nor!o sade han, böjande sis tillbaka mot mig sFennor, dena är den helige Dominici kyrka, vil ini der förrätta er andaht?). Dermen sprang han ned från vagnen, ned fällde ödmjukt sotsteget och befallde husken af Ibida var återkomst. Vi intrådde i kyrkan, Ne lerotto nedkastade sig vid ingangen och bad in nerlia ut. Rädda och oshkra svåfvade mina blicka sombring bland den församlade mängden. I Men huru varm blef jog icke om hbjertat, nä sliå nära högaltaret varseblel Lauinis ålskvärd döttrar och bland dem Eugenia. Jag nårmad mig det heliga stället och sökte hennes öga. (Forts.