Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1843, sida 1

mig, sade han: 46ack med dessa mån, Franzesko, de skola bringa er i säkerbnt. Här har ni edra penningar och eder portfölj, som jag stoppade till mig på edert rum innan ni blej mig varse. I morgon skall jag åter vara hos er och förklara er allt. Men tilldess följ dessa män och var lugn.) Eester dessa ord försvann han. Hvad skulle jag göra? Jag var i den fruktansvärdes vald, dess plötsliga uppträdande och dess handlingar voro mig omöjliga att förklara. Ingen af mina ledsagare sade ett enda ord till mig, blott någon gång mumlade de sinsemellan på ett för mic obegripligt språk. Tigande följde jag dem på mig obekanta stigar. Sålunda fortsatte vi vår väg ända tills inne mot morgonen, då vi kommo i en skog, ur hvilken höga bergspetsar hemskt sramstucko deras kala hufvuden. Min ångest ökades med hvarje minut och kom mitt blod nästan alt stelna, när vi genom ett vildt snar följde en gångstig, som snart förlorades i mörkret och med möda åter måste uppsökas. Slutligen stannade mina ledsagare vid en liten kulle, som bevuxen med vilda buskar låg vid foten al en klippa. En af dem undanskassade nu mossa och jord, och till min förvåning blef snart en sall-lucka synlig, som män blott med anstrångning af alla kraster förmådde upplysta. allär ino), sade den förste och steg förut. Darrande följde jag honom, under det den andre kom ester mig. Sålunda trefvade vi en stund på inhuggna trappsteg ned i djupet, derpå tyckte jag vi vandrade i ett fuktigt hvalf, hvilket snart slutade i en tvärt uppåtgående gäng. eNu äro vi vid målet, vänten endast en momanglo ro