Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1843, sida 2

iesil för örfil, eller affordradt svaromål, afgifvet inom trenne veckor. Ett gammalt ordspråk säger, att det ofta icke är så alldeles helt med dem, hvilka alltid föra på tungan: heder och ära, rätt och sanning, beklaga sig öfver nedriga belackare och äreskän. dare m. m. dylikt: och vi undra verkligen om Mag. Ekbohrn icke dagtingat med sitt samvete, då han nedskref såväl anfallet mot Red. af Han: dels idningen, som försvaret för Til. Schussler, hvilka stå att läsa i tidningen Göthen för sistl. Lördag. Dessa uppsatser visa emedlertid ej min dre hans sätt att föra striden mot ovännen än försvaret för vännen. Mag. Ekbohrn må hafva stått i hvilka penninge-transaktioner som heldst och i än så intima förhållanden till Tit. Schössler, så berättigar detta honom icke att föra ell sådant språk, som det, med hvilket han söker öfverskyla denne mans bedrägerier; en person, om hvilken man före hans afvikande ofta hörde tras, alt han går i sadrens sotspår (denne blef såsom allmänt berättas hängd). ben som tilläter sig sådant språk vädjar fåfängt till ehela Sveriges solko, ty hans emedborgerliga namn och ryktev kan svårligen abelackas eller äreskändas. Red. af tidningen Göthen slutar nemligen sin uppsats om Bokhandlanden 6. C. Schössler (som alvikit från orten, efter att hafva försålt hela silt i kommission lemnade boklager till sin svåger, så att bans talrika inoch utländska kreditorer icke hafva en skilling att päräkna för sine fordringar, och detta efter att endast hafva idkat bokhandel i c:a 9 månader med följande vackra tirad: Vår enskilta tanke är emellertid den, att om H:r Schussler icke blifvit så trakasserad och presserad, som han på senare tiden blef; om man icke så bemödat sig om, att hos alla förläggare misskreditera honom, så hade han, med sin ovanliga arbetsförmåga, sin lust och ifver för det yrke han valt, utan tvisvel kunnat göra hvar man rätt och vinna både Herrar förläggares och Allmänhetens förtroende. betia är också allmänna tanken härstädes om honom, ehuru han nu, genom realiserandet af sitt (sitt i Commission lemnade lager! Red:s af Jllandels Tidn. anm) lager, ställt sig i en, lindrigast sagdt, högst tvetydig dager. Mag. Ekbohrns jägtande efter att blifva ansedd såsom martyr för sine politiske åsigter, samt idkeliga proklamerande af politisk och en