Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1843, sida 2

pet den olyckshändelse som föranledt min slyck till Bologna. När berättelsen var slut syntes bans muln ansigte så småningom åter uppklarna. Gud vare lof! sade han, räckande mig banden, Gudi vare Iof, detär ingenting annat. På detta Säk är du in en egentlig mördare, och e hurn dina händer äro fläckade med blod, behöfver jag ändock icke rodna för din skull Men, käre Franzesko, hvarför vill du icke häl dre söka en säker tilllyktsort i ditt fädernes land? här skall du med möda forblifva okänd Ja, jag är nästan rädd, att Pigalli vet on din fatala historia. Vid dessa ord blef han tankfull, och plötsligt liksom han fått en lycklig idte, uppsordrade han mig visa honom amuletten jag fåt af Pigalli. Jag tog den fram. Vi besägo der på båda sidor utan att finna något besynnerligt derpå, med undantag af några sällsamm: tecken och figurer. Har du vin här? frågade mig hastigt Hora tio. Ja svarade jag och framsatte en boutelj Han hälde vin öfver papperet och höll det der efter mot ljuset. Då kom följande lönnskrif i dagen: tro icke lugnet, det bereder dig för: derf! Camillo är här och söker dig! Hvem är depne Camillo? frågade jag Hora lio. Camillo? upprepade denne estersinnande Vid alla Helgon I det är den beryktade anföraren för ett banditband, hvars dolk aldrig felar och för hvilken ingen fristad är helig. Har är säkerligen lejd mot dig. Du mäste fly, stackars Franzesko, denna natt, ja, nu på ö