torde blifvit mycket uppskrämd af mina; ord, och det gör mig ondt om er, men min konst har det med sig. Men emedan ni så rikligen betalt min möda, så vill jag förära er en amulett, som, invigd af den helige sadern sjelf, skyddar mot alla anfäktelser af det onda. Så länge ni bär denna på ert bröst och icke skiljer er dervid skall ni undgå mången olycka.? Vid dessa ord framtog han en svart portfölj, hvarur han drog en med några obegripliga cabalistiska tecken försedd sedel, som han. räckte mig. Likgiltigt stoppade jag den på mig och ville just lemna rummet, när jag möltes af Eugenias blickar, den yngsta al den gamle Laziinis tre döttrar. Eugenie syntes mig vara en himmelsk eneel sänd från höjden att lyckliggöra mig med oändlig kärlek, trösta mig under mina lidanden, och nu — vill jag hoppas — bedja för miz. Första ögonblicket jag fick se henne, hade hon redan hela min kärlek. Glommande mig sjelf och allt, voro mina ögon endast riktade på henne. Jag gaf akt på alla hennes rörelser och ord, jag sökte fa betrakta det hulda, behagliga ansigtet, der ett himmelskt leende och oskuldens frid syntes throna. För att vara henne så nära som möjligt, trängde jag mig fram i närbeten af Åstrologen, som redan höll på med att uppställa den gamle Lazziris horoskop. bet svar denne erhöll var icke mindre förfärligt än förut milt. Sennor sade han under en djup bugning, den gudomliga vetenskapen är fullkomlig i sig, den behöfver icke menniskan. Men den dådllige behöfver den, derföre sträfvar han ester