hvart jag vände mig vek man med skysshet tillbaka för mig, såsom en mördare. Ännu stod jag der träffad i den tigande kretsen af mina vänner, när en åldrig man med trenne älskvärda flickor inträdde i rummet. Hans ankomst förlossade mig ur min pinsamma ställning, och gaf mina förvirrade tankar en annan riktning. Långsamt drog jag mig bakom honom tillbaka till mina ledsagare, hvilka dock alla, på min trogne väp Horatio när, med fasa vände sis bort från mig. Ar du verkligen en mördare, Franzesko? frågade mig Horatio sakta, i det han fattade min hand. Huru kan du tro något sådant? svarade jag förvirradt och utan att se honom i ansig tet. Han åtnåjde sig med detta svar och fat tade ånyo min hand, i det han sade: lå karlen prata hvad han vill, bekymra dig icke vidare derom. Nu villa vi höra hvad hans vis het har att förkunna den rike Lazzini och han: döttrar. Under det min vän sälunda tilltalade mig sökte jag återvinna min besinning och antag: ett lika ledigt och ogeneradt väsende som för ut. Iillika erinrade jag mig att jag ännu va astrologens skuldenär, hvarföre jag tog en hur tig min, trädde fram till honom, drog upl min börs och sade med ett tvunget hånloj kring läpparne: för eder uppriktiga varning ha ni sannerligen gjort er förtjent af mer än el guldstycke. Se här, gilver jag er 6 Zechiner är ni nöjd dermed? Det var mer än han hade väntat: han to guldstyckena, tackade vänligt och sade: N