visa till andra, särdeles våra ledande arliklar, under bvad rubrik det vara må. Hvarifrån och från hvem de för öfrigt komma anse vi ej hvarken nödvändigt eller tillständigt att uppge; ty vi tro, alt ett namn, genom de sympathier eller antipathier, det kan väcka, ofta skadar mer än gagnar, och att en sak bör tala för sig sjelf. Att våra Korrespondenter och medarbetare i landsorten imellertid äro bederligt, sjelfständigt och frisinnigt folk, som aldrig bytt om opinion, aldrig vändt kappan efter vinden, det vaga vi försäkra; det bär nos också syn for sagen. Och nu till vår Gamle Bekantes? nya bref. — Han börjar med en liten tvist om tiden för Herr Johanssons ölverlöpning; men som dylikt är lika dåligt när och af hvem det sker, då det sker från ett bättre till ett sämre, från frihet till slafveri, så anse vi det ej förljena att vidare vidröras. Att nägon likhet eger rum mellan Herr Johanssons och den Gamle Bekantes bandlingssätt , kan väl imellertid ej bestridas, och den Gamle Bekante far ursäkta, att man är litet på vakt mot den, som så der ombyter opinioner, liksom larver. Lyckligt hade det imellertid varit för honom, om han fatt behålla ett sådant stöd, som den alltför tidigt bortryckta Justitie-Ombudsmannen Ehrenborg, hos hvilken han, då han var Landshöfding i Mariestads Län, skötte Landssekreterare-ljensten. Ilan hade då troligen blifvit likaså stadgad, som han är talangfull och ej varit blottstäld för sina oscillerande anlag. Att riddarhus-oppositionen ej är att bygza på, hafva vi redan yttrat, och beviset derpå ligger nästan på hvarje blad af vår historia, och att den för närvarande är -O, bevisade den ÖGamle Bekante redan i sitt Sjette bref, som han äfven nu åberopar, då han, sid. 44, derur anför: En tiondedel ger bort tjenster och nio tiondedelar söka dem. Sex tiondedelar ifra för att få sin betalning i dag: de äro ultras, konservative, ministerielle, servile, allt hvad du behagar, endast de få prompt sitt ut. Tre tiondedelar sätta heldre in sina anspråks kapital i morgondagens sparbank: de kalla sig opposition nu sramtidsmän, patrioter, liberala par excellence. En tiondedel ser endast sak och grundsats, land och folk, bildning och frihet, och denna fraktion har en fjäders tyngd i omröstningens vägskål. Lönar det vål mödan att söka förena sådana fraktioner? — Nej, på riddarhusel är intet att uträtta vid närvarande representations-system. Vill man verka något vid riksdagarne till landets sanna väl, så måste det ske genom de valda stånden. Snart hoppas vi docl alt ett nytt representations-sätt alldeles skall latriddarhuset försvinna. Efter öfvervägande af de gravamina som a den aägamle bekanter anförts, torde det imeller tid ej vara något tvifvel underkastadt, att de stora tidningarne begått några misstag, och att ehuru oangenämt det skulle vara, om den änn svaga oppositionen mot styrelsens missbruk splilt rades, så bör det dock vara välkommet både fö nationen och oppositionstidningarne att dylik: misstag uppenbaras, för att förebygga dem fö framtiden. Den Gamle Bekante slutar sina anförande med följande förklaring: .B ( ÄEEETETT——