Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1843, sida 2

dag ut. Oss tycktes Italien vara ett riktigt Schla rassenland, och hvarje afton efter en tillryg galagd dagsresa roade vi oss wed att upprep hvad vi sett och gladde oss i förväg åt d herrligheter som vi väntade oss att så skåd den följande dagen. Sålunda anlände vi til Cremona, hvarest, för att undvika all misstan ka, skulle infinna sig några städers ombud med hvilka riddaren ville underhandla. Fler månader förflöto, innan man kunde komm till något slut i denna angelägenhet, och un der tiden hade jag och mina kamrater gjor flera bekantskaper, som i början förskaffade oss mången angenäm och glad stund. imel lertid voro invänarnes tänkesätt tvetydiga, ocl Riddaren hade redan vid vår ankomst akta uddigt anbesalla oss varsamhet och sörsigtig het i tal och handlingar, på det vi icke skul le råka iträtor, som kunde hafva elaka följ der så väl för ändamålet med hans beskicknin, som för oss sjelfva. Ehuru jag alltid hade denna välmenta var ning i friskt minne, så kunde jag dock ickundvika att blifva invecklad i en strid, som er af mina kamrater hade med några wälska adels män; följden blef en utmaning till tvekamp. Mir motståndare föll, och i fruktan för hans anför vandters och anhörigas hämd, äfvensom för mir riddares stränghet, grep jag till en skyndsan flykt såsom mitt enda räddningsmedel. Jag kon lyckligen till Bologna, der jag under ett anna namn tillbragte någon tid. Mina anhöriga Tyskland, för hvilka jag upptäckt mitt öde oc! min vistelseort, försågo mig i hemlighet me penningar. : (Forts.)