Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1843, sida 1

ver er, ehuru denna ringa tjenst icke är värd någon tack. Denna er begäran kan ni snart få uppsyld, svarade Theobald. Vi äro Franker och Närnberg är vår sädernestad. Jag och min kam rat hafva studerat i Bologna, der IIugo har anförvandter Den gamle syntes lyssna till dessa ord med ett så märkbart interesse, alt Ilugo frågade: är ni bekant der. Ja, fordomdags? suckade Eremiten, men lång lid är sedan dess förfluten: de gamle namnen måste nästan vara bortglömda. Alltså kallar Hugo sig er vän? lugo von Errishein?, inföll denne raskt, voch min faders svärsader bor i Bologna, hvar ifrån vi nu komma. Nu skola edra föräldrar glädja sig, sade den gamle, när de återse eder friska och sun da. Men huru hafven ni tyckt om vistandel i det välska landet? Icke sannt, det är ell skönt, ett märkvärdigt land? vijå väl! svarade Theobald, et skönt land och för oss begge till på köpet märkvärdigt. Vi halva deri sett så mycket märkvärdigt, att vi skulle önskat oss icke upplefva det märk. värdigaste. Ni talar i gåtor, svarade den gamle, för klara er tydligare. En sällsam händelse är de utan tvifvel som fört er i denna ödemark Mig kunnen ni anförtro allt. Jag kan tilläf ventyrs vara er lill nylta. Egentligen, sade Theobald, kan berättelser derom icke tjena till något annat, än att trel lligt förkorta de timmar som återstå till dag