Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1843, sida 2

ummstone nåaågon, om ock ej lullskandig reda 1 begreppet om ilrägavarande fond vinnes, så önskar jag, att anförandet måtte i Berättelsen inflyta. Hvad den nppgist beträffar, att alla extra intraderne böra till Riksgälds-Kontoret inga, så tyckes mig, att den innefattar, ej ett förslag, eller en motion, utan endast ett bestyrkande — ett bevis, — för den framställningen att en reservsond finnes och såsom en antydan för den, som önskar få den för sig solklart åskådlig, att det icke kan på annat sätt ske, ån derigenom alt alla extra medel till RiksgäldsKontoret ingå. IIr Doktor Norrman förenade sigi Hr Malmborgs äsigt. Hr Biskop Agardh ansåg för sin del Afdelningens förslag icke egenleligen ligga inom Revisionens område. Hr Friherre Hamilton yttrade, att, som Hr Frih. fört ordet inom den Afdelning, som aflemnat nu föredragna förslag, hade det varit Hr Friherrens skyldighet tillse huruvida RB. St:s Revisorers Instruktion medzifver dem rätt att yttra sig i denna fråga, och hade Hr brih. dervid funnit, att ordalagen i 6 2. af Instruktionen bjuder, att Revisorerne skola efterse — det mera, som till ett tillförlitligt omdöme om Statsverkets tillstånd och förvaltning kan anses erforderligt. bå det nu vore Afdelningens och äfven Hr Friberrens öfvertyvelse, att ett fullt tillförlitligt omdöme om Statsverkets tillstånd ej kan vinnas, så länge de verkliga Slatsanslagen, besparingarne och öfverskotten derå förvåltas inom ett och samma Verk, och då Afdelningen trott, att det skulle leda till reda och enkelhet i Statsförvaltningen och i råkenskaperne, i hvad beträffar Reservsonden, såsom en från Stats-inkomsterna skiljd tillgång, om denna förvaltades, såsom hittills af Stats-hontoret och de inflytande medlen uppburos af ett särskildt Verk, eller Riksgålds-kontoret, hvarifrån de sedan, i enlighet med bestämda Stater och uti runda summor utbetalades till vederbörande, så syntes det Ir Friherren, att Revisorerne, i följd af ofvannämde 6 2. i instruktionen, ej endast: hafva rättighet, utan en ovillkorligt påbjuden skyldighet att yltra sig öfver sådane förslag, som kunmna leda till vinnande af det iz. dsyftade ändamålet. Hr Prosten Balin yttrade, att ban ansåg de medel, hvarom nu är fråga, icke komma all blifva under Kul. Maj:ts disposition, ssom 64 2. Reg. F. bjuder, om de skola ingå till Riksgälds-kontoret, i stället för Stats-Kontoret, då de sannolikt icke komme att från förra stället utlemnas annorlunda ån efter Fullmägtiges äpröfning och godkännande af anordningarne, samt sålunda snarare stodo under Fullmägtiges i Rihsgälds-kontoret än under Kgl. Maj:ts disposition. Hr Prosten aheropade, huruledes en af de hos förra Riksdagens Stats-Utskutt behandlade motioner innehöll det yrkande, att Chefens för Finans Departementet anordnin, gar skulle underkastas Fullmågtiges kontroll och påskrift för att vara gällande och af Banken betalbara, samt att det äfven blifvit yrkadt, alt hvad som kom att erfordras och reqvireras utöfver något af Förslags-Anslagen skulle först efter afslutad räkning bållas StatsKontoret tillbanda. Då det är en känd sak, att Riks-Ilusvud-Boken icke afslutas förr än Is månader efter årets förlopp, och att for de särskilta administrerande Verken erfordras, om än icke ett helt år, dock flere månader innan ärsråkningare kunna uppgöras, så ville det synas Hr Prosten, att forlägenhet ofta skulle uppstå, om de utölver något förslags-anslag behöfliga medlen vägrades intilldess räkningen vore afslutad. Sisom exempel härpå anförde Hr Prosten, hurusom Ständernes anslag till Fångars skjuts och underhåll understundom är åtgänget innan 8 månader af året äro passerade, och då den nödvändiga följden blir, att utofver Anslaget erfordras det belopp, hvartill utgisterne för de återstående månaderne af året uppgå, men hvartill Stats-kontoret skulle sakna tillgångar i händelse Rikets Ständer icke anvisade ett särskilt Kreditiv på Riksgälds-Kontoret till betäckande af möjliga brister så väl på de Ordinarie inkomsvtitlarne som på de bestämda Förslags Anslagen. — Vidare sade sig Ar Prosten icke kunna inse, hvarföre Räkenskaperne kunde förmodas blifva bättre förda, eller mera lättfattliga och ledande till en klarare öfversigt af Stats-Verkets tillstånd, om de uppgöras af Fullmägtige i Riksgälds-Kontoret, än då de, såsom nu är förhållandet, uppgöras af tjenslemännen i Stats-Kontoret. Motsatsen häraf vore åtminstone tänkbar, helst Fullmäglige, såsom ombytlige vid hvarje riksdag, halva helt andra bestyr, som påkalla deras tid och krafter, och mäste såsom bisak anse sitt uppdrag i Riksgälds-Kontoret, för hvilket de ock njuta en ganska ringa ersättning. bet ville derföre förekomma Hr Prosten som det egenteliga syftemålet med det gjorda förslaget om öfverflyttningen vore något helt annat än hvad som föregifves, och som inskränker sig till alt vinna klarhet och åskådlighet utaf räkenskaperne. Då för öfrigt det förslag, hvarom nu är fråoa Mmaca AAH: — ——