helsade motståndaren, 4cder och alla tyska fur star till ttats. — Ilvem är ni, som vågar tal så förmätet? Jag häktar er, ni är en kättare! Med dessa ord skyndade han till dörren och it ropade husfolket. Hår var ondt om goda råd; endast beslu samhet kunde rådda ynglingarne. Med jätta styrka hastade Theobald till marken den spens lige ltalienaren, som ville spärra utgången fö honom. IIugo följde hans exempel, och bega banade sig med dragna svärd en väg genom de tillspringande husfolket. Ortens aflägsenhet, de närbelägna skogen och den inbrylande skymnir gen gynnade deras tykt. be hade utan uppe hall med snabba steg skyndat till gränsen, de vi lemnat dem, vi!sefarande, midt i mörka natter De lade lågrat sig under ett träd. — Efter e par tråkiga der tillbragta timmar, varseblel llus plötsligt skenet af ett ljus, som ur sjerran syn tes vänligt vinka dem. llan gjorde Theobal uppmärksam på sin upptäckt, och begge beslöt alt uppstiga och följa ljusskenet. Snart upf nådde de stranden af Elsch, hvars brusand vågor från bergen nedstörtade i dalen. Sken. blef allt klarare och tycktes närma sig. Me på en gång var det åter försvunnet. kn hög med tät suruskog bevuxen, klippa låg framfi dem. Derifran hördes tre gånger efter hvarar dra klangen af en klocka. Förundiade stannac de bada ynglingarne och lyssnade, under d deras blickar sväfvade forskande omkring i mö kret, för att om möjligt vore recognoscera te rången. Skullieen förmärktes äter ljuset, so tycktes glimta ån här än der på klippan. elLat o:s 10pa!v sade Hugo, akanhända