Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1843, sida 1

ningen om en gyldene skörd på engång genom hagel förstörd. Isidors bestörtning varade likfullt endast nägra minuter. Den trogna egenkärleken grep det sjunkande modet snart under armarne och ställde honom åter på fasta fötter. Så uppmuntrad, grälade den andlige sprätten slutligen på sig sjelf: Dumhufvud sade han du har angripit saken från en orätt sida, och endast derigenom beredt dig ett förfeladt resultat. Hur kunde du väl förmoda, att segra genom döda bokstäfver? Gå! visa dig sjelf! bertiginnan har hittills endast sett dig innom det trånga fängelset af en predikstol, och i den ynkliga gestalten af en skolgosse som ej kunde sin läxa. Hur var det väl möjligt, att i denna skepnad kunna behaga henne? Men på gatan framför fönstren af hennes palats, skall skönheten af dina kroppsformer och det lediga fria i hela ditt väsen göra ett oemotslåndligt intryck på henne. Efter detta samtal med sig sjelf, klädde han sig på det smakfullaste, och gick ut på eröfringen. Mer än femtie gånger om dagen, genomströk han den gatan der den älskade bodde, och blickade upp emot den långa spegelraden af hennes fönster. För omvexling sknll, stod han äfven hela timmarne i något hörn af angränsande tvärgator, för att möjligtvis få se sill hjertas dam fara ut, och då sända henne en hälsning i vagnen. Grannskapet, äfven som dörrvaktarne af det hertigliga palatset, bemärkte snart den outtröttlige gatstrykaren, och gjorde allehanda anmärkningar öfver honom; men her